Alltså sympatin med dom som lever med kronisk smärta!
Har nån jävulsk form av nackspärr sen en vecka tillbaka som bara blir värre. Nu värker hela skuldran och jag sover som en kruka. Ingen ställning är smärtfri.
Voltaren hjälper inte.
Jag kan inte fokusera på nånting annat. Är sjukt lättirriterad och vill bara att nån ska ta bort det onda.
Tills dess får hem och liv förfalla. :-(
1 kommentar:
Konstigt nog så vänjer man sig till slut med kronisk smärta. Man får två val. Lägga sig ner platt och låta livet vara över, eller bestämma sig för att leva livet trots smärtan.
Men fy f-n vad jobbigt det är med nackspärr. :(
Skicka en kommentar