Mitt morgonhumör är uselt. Har blivit med åldern. Kan inte minnas att jag var så sur förr? Eller också är det bara det att jag aldrig förr blev störd i mina privata morgonrutiner.
Nu är allt fokus på att få upp, få på och få i barnen diverse saker (kläder, frukost, ytterkläder) och ändå få rum med sina egna bestyr mitt i allt kaos. Det gör mig uppenbarligen till en otrevlig person. Jag ryser över min sura irriterade fula röst fullt värdig en hemmaboende tonåring. Men det är så jag känner när dörren för tjugonde gången rycks upp och iskall luft strömmar in där jag står nyutkommen och plötsligt frysande från duschen.
Jag minns den meditativa repetitionen av morgonritualen från förr. Ifred i badrummet. Tyst. Ögonvrån på klockan. Hålltider för senast klockslag för eyeliner och läppstift för att hinna med bussen. Tankar som flödade fritt medan penseln löpte längs övre fransraden. Min privata stund.
Nu har jag för länge sen rationaliserat bort både eyeliner och stift och trängs istället med tre andra bökande och stökande.
1 kommentar:
Ah, därav planer på dubbelhandfat varav det ena ska vara MITT, de andra får dela, alt använda badrum två. Så ska friden komma åter har jag tänkt.
Skicka en kommentar