Barnschizofreni

Stålsatte mig när jag hörde hissens gallergrind smällas igen.
Måndag kväll, direkt från skola till fotbollsträning via high life hos kompis.
Kvällarna som ofta slutar i trött tandagnisslan när det ska snabbduschas och hoppas i säng.

Dörren öppnas och - POFF! - en öra-till-öra-leende son rusar in, kastar sig om min hals och hårdkramas utropandes ett femtiotalsaktigt "Ååå mamma!". Man rynkar på sin panna och undrar om ungen är sjuk. Han berättar:

"När jag åkte hissen upp så var jag arg och sur och tänkte stampa i golvet när jag kom hem, för att jag var trött och ville att du skulle kommit och hämtat mig. Men då tänkte jag. Jag tänkte att nej jag ska prova att bli glad och mysig istället, för då blir DU glad och mysig och inte sur och arg på mig för att jag är sur och arg. Nu vill jag KASTA av mig kläderna och ta en varm dusch och sen bara HOPPA i säng. Å, MAMMA!"

Fantastiskt. Verkligen. Det är bara det att man aldrig aldrig vet vad man kan förvänta sig. Räkmacka ikväll. Permafrost imorgon.

Söndagsångest kan vara relativ

Bra att jag kommit över vårvinterns ålderskris/nojja/ångest, och inte funderar lika mycket i destruktiva banor. Men som alltid inför långresor; lika delar kittlande förväntan och avgrundsdjup dödsångest. Packar ner både highhealsen och Ataraxen, beroende på mood.
Program från UD damp ner idag. Ingen direkt glamour över morgnar som börjar 05:45 med "simple breakfast in the bus" och slutar 20:00 med "dinner reception". Inget vidare glamouröst heller i att sitta elva timmar inkämd i mitten mellan två främlingar på ett plan över halva jordklotet.

Skönt att barnen (sonen) varit ett stycke sammet hela helgen, så att moderns uppdämda behov av kärleksbevis gentemot densamme kunnat emottas utan repulsion.

Sista veckan innan semester.
För mig en galen vecka i luften och på andra sidan jorden.
För dom andra sista veckan av invanda hjulspår och nedvarvning.

Mörk materia, passiva prinsessor och gult guck i hörselgången

Märker hur jag inte kan tänka riktigt klart när vädret skiftar neurotiskt och kylan lamslår, om än (förhoppningsvis) temporärt.

Har tillbringat dagen hemma med hörselgångsinflammerad-OCH-öroninflammerad son som äntligen fått öronsalva (va? va? VA??) och penicillin. Jag var typ tio år äldre än läkaren som rödsvettig och nervös bad om ursäkt för sin fyrtiominutiga försening och sen började haspla om hur man är restriktiv med antibiotika och jag ba *tystnad* Nu skriver du ut Kåvepenin. Och han ba Ja, ja.

Bakade en skum sockerseg rabarberkakshistoria som bjöds till eftermiddagsfika med sonbästisen et al, bara det att sonen somnade mitt i kakan.

Sen satte jag en batch bolognese, hetsåt Karl Fazer Blå och såg på när maken gravade tre kilo lax. Medan dottern och den nyvaknde sonen spelade Svarte Petter på bryta-ihop-stadiet. Sen läsa Snövit (könsrollskräks) och en rymdbarnbok skriven av Fuglesang och som snarare skulle kunna utgöra kurslitteraturen i Fysik D-kurs på universitetet.

Nu lurar jag på om jag ska göra en körsbärspaj alternativt hetsäta upp Karl Fazer Marianne.

Har jag nämnt att jag slutat gå?

Västafrikanska trummor eller Oboe?

Nu när sonen inte riktigt verkar ha talang som skådis (Filmisen:-"Skratta jättehögt, som om du såg den roligaste gubbe du sett!" Son: *tyst*,sen -"Ti.Hi.") måste jag ju ställa honom i kö till kommunala musikskolan. Nån kreativ ådra måste vi ju odla.

Kollar i det helt fantastiska kursutbudet och undrar om jag ska välja Västafrikanska trummor eller Oboe? Själv lär han ju inte ha en aning. (-"Maj spelar fiol!" Mm. Not in my lifetime.)

Å förresten.

Mitt barn var ett av tre barn på fritids idag.
Stor-fritids väl bemärk.
Där lämnade jag den lille manchesterbeklädde mannen och gick.

Och möter honom igen, timmar senare, glad som en speleman.
När man bara är tre barn får man gå till stora Gärdesskolan och äta pannkakslunch.
Dricka riktig julmust på fikan!
Hjälpa vaktis att packa upp dom nya möblerna till matsalen.
Gå med fröken Anna till Konsum och handla äpplen med tvåorna.
Spela spel med tre lärare.
Lycka.

Sådetså.

Mamma vs Fritids 0-1

Hela terminen har sexåringen tjatat om att få följa med till jobbet.
Och så idag. Efter julavslutningen i Oscarskyrkan. Fick han det.

Efter en timme - och redan avverkat dator, padda och medhavt Nintendo samt ett okänt antal fönsterkuvert och stämpeldynor, varm choklad och pepparkakor - var han så uttråkad att han häääängde uppochnervänd över ett bord och bara suhuhuckade:

"Men maaaaammma. Varför leker du inget på ditt jobb?? Sitter du bara där och knapprar och skriver och BABBLAR i telefon? Uuuu, vad tråhåhåkigt! Kan vi gå hem nu? Nähä. Kan vi gå till Fritids då? Varför inte DÅ??"

Why even try. Jag visste ju att det skulle bli såhär. Jag ligger så fett i lä när det gäller underhållning av storkiddot jämfört med förskola, skola och fritids. Jag är urtråkig att vara med. Särskilt när jag jobbar.

Imorgon ska ungen till fritids och är överlycklig.
Jag med.

Knut Knådare fyller år, bullar bakas

Pruttslajmsincidenten.

Obekvämt ihopklibbad mellan skinkorna försökte jag korsa gatan på väg hem från vaxdamen Anneli (och jojo, mina lampskärmstips hade gått hem!). Mitt i gatan hör jag plötsligt någon ropa: -"Hallåååå! Du glömde PRUTT-SLAJMET!". Där står Anneli i vit rock och en tub varmt vax i ena handen och min kasse pruttslajm i den andra. Fanns ju en viss koppling där förvisso, om än bisarr.

Kiwikärnor och annat. Märkliga ögonblick i livet.

SÅNDÄRSOMKANFLYGAUTANFJÄRKONTROL

En påse Polly hasselnöt & kokos och två fingrar Singleton.
Värmen ångar om elementen, nyluftade, heta.

På sonens önskelista står det "PRUTSLAJM, TROLSPÖ, NINTENDO, KASALÅDA, SUPERMARIOKART, SÅNDÄRSOMKANFLYGAUTANFJÄRKONTROL".

Imorgon får jag 118kg kylskåp levererat. Efter det ska jag ha lunchdejt med min vaxdam Anneli. Anneli och jag brukar prata om var man hittar dom finaste lampskärmarna medan hon rycker fjädrarna ur mitt ömma skinn på dom mest delikata ställen.

Jag känner mig bisarrt intresserad av fysik.
Jag kanske är på gränsen till nåt. Stort. Eller galet. Gränsen är väl hårfin.
Jag är iallafall inte sur längre.

Tjo.

Att pilla sönder en sten

Utvecklingssamtal på skolan efter en knapp termin med splajdans nya fröknar.
Förutom att just denna fröken verkar hopplöst förlorad när det gäller genusfrågor, så hade hon i allt övrigt fångat sonen på prick.

- Jaa, han är ju väldigt... aktiv, och sprallig. Snabbtänkt och klurig, men han petar och pillar på allt!

Förutom att han är som en hal ål som snabbt räknar ut talen på paddans mattespel och just börjat läsa hela böcker (!), så är han också den enda unge jag sett som kan pilla sönder en sten i atomer.

Jorå'satte, fröken. You're right on spot.