Ingen bra tid just nu.
Förkylningen övergick i den värsta sortens pinhosta, den som håller en vaken hela nätterna, den med slem som gör att man klöks i slutet av varje hostattack. Been there done that och inget hjälper. Inte ens morfinet i Coccillanan.
Jobbet trillar över mig, välter liksom uppifrån, stora stenblock. Min ansvarskänsla har gått till överdrift, the good girl is getting very very tired.
Hemmet ser ut som bombnedslag. Så mycket saker vi skulle vilja och behöva ordna. Dottern bor fortfarande i ett rum som ser ut som det nyss packats upp ur flyttkartonger. Men så många steg. Nån måste köpa rätt krokar, rätt spik, och sen måsta man hitta hammaren och bestämma sig för hyllan ska sitta och just ja, det saknas en konsol. Så går tre veckor igen.
Bilen äntligen klar efter fyra veckor på verkstaden. Maken insåg igår efter att ha åkt kommunalt dit att vi inte längre har någon kredit på vårt gemensamma kort så därför står den kvar på verkstan.
På lördag går planet till Qatar.
Jag har lovat att boka biljetter för mig och bossen till Japan.
Sydafrika står och bankar på dörren.
Och sen ska man hålla koll på all APT, läxor, föräldramöten, lekdejter, simskolor, fotbollsmatcher, komma ihåg att skicka fölsedagskort, skicka present till nyfödd bebis, svara på barnkalasinbjudningar och dessutom försöka vara trevlig också.
Just nu vill jag bara spola fram bandet till nån varm loj sommardag mitt i en tolvveckorssemester.
3 kommentarer:
Skickar en styrkekram till dig.
Jag tycker att du åtminstone ska bortrationalisera "vara trevlig också". Helt onödigt. Var lagom trumpen så kommer folk inte att försöka få dig att göra mer saker just nu.
Annars känner jag igen mig. Förutom det där med de långväga resorna. När mamma hamnade på sjukhus p.g.a. ryggsmärtor begravde jag ansiktet i händerna och tjöt: "JAG ORKAR INTE MER!" Som tur var behövdes min ork bara till ett sjukhusbesök och några telefonsamtal. (Otillräcklig dotter-skulden räknar jag inte med.)
Håll ut! Slappna av när det går!
Skit i att vara trevlig! Skit i ordning hemma! Skit i allt som du inte mår sämre av att skita i!
Våga mobilisera det skyddsnät ni har. Släpp alla tankar på att du inte kan be den eller den för det är er tur eller att ni inte känner varandra tillräckligt bra.
Kolla vem på jobbet som kan hjälpa dig med praktiska saker och DELEGERA/säg nej till delegation. Skäms inte för att använda det frikort som "min pappa har precis dött" är. Om du bara vågar kommer du att se hur förstående de allra flesta är. Nästa gång är det du som har kontroll och någon annan som ligger på gränsen.
Och rent krasst ska du inte ta en dag eller två till att ligga hemma och gråta? Sorg är inte mindre för att den är väntad, eller för att personen är gammal! Det är din pappa!
Skicka en kommentar