I tider av mörker, existensiell ångest och väntan på Godot, drabbas jag av planeringsutmattning.
Livet kanske börjar snart igen. När det blir ljust på dagarna. När blötsnöblåsten slutar traumatisera min frusna kropp. Och då ska så mycket hända.
Framtid planeras. Att planering skulle vara halva nöjet känns som ett skämt just nu.
Det enda jag är helt totalt fixerad vid är att hitta en utväg från detta snöiga mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar