onsdag 20 augusti 2014

Skolan

Så idag börjar alltså sonen 4:an.
Ny skola, ny klass, ny självständighet.
Vad är det som slår mig?

Dom slitna lokalerna, bristen på information och fritids.

Skolan renoverades senast för 20 år sen. Lokalerna är nergågna, slitna. Skrivborden har hål efter 19 år på nacken. En miljö man som arbetstagare aldrig skulle acceptera. Toaletterna lämnar allt att önska. På Fritids hänger dörrar på trekvart och den lilla käcka gardinkappan är till hälften nedriven. En blir missmodig. En funderar lite om det är den kommunala utjämningspolitiken som lämnar innerstadsskolor i fysisk misär?

Digitaliseringen i skolan känns... artonhundratal. Klasslistorna kommer i pappersformat och på Fritids står två (2) härkedatorer på vilka man får boka tid, max 20 min. Tydligen kan inte information överföras från den gamla skolan till den nya, så alla epostadresser och telefonnummer måste ånyo fyllas i.

Jaja. Huvudläraren verkar bra. Hon är specialutbildad i matte så det känns kanon. Sonen har inga högre förväntningar på sanitärt fräsch toa eller nymålade korridorer. Och huvudsaken är väl att han trivs. Att lärarna är bra, undervisningen håller måttet och att han har kompisar.

Men hur kan det vara sådan skillnad på skolor..?

2 kommentarer:

Malinka sa...

Nja, det är nog inte utjämningspolitik som är problemet. Den här skolan och den förra hör väl till samma rektorsområde och borde ha blivit förfördelade i samma utsträckning då.

(Inser att jag inte vet hur den ekonomiska fördelningspolitiken för skolan ser ut. Ehrm, borde jag ju.)

Tjockalocka sa...

Förra skolan också sliten, men kanske pga att den var mycket mindre (1-2 klasser F-3 mot nu F-9 med massor av parallellklasser) och barnen var yngre och inga ytterskor inomhus etc så kanske den inte slets lika hårt?

Men om jag jämför med kompisar med barn i skola i mindre ort där alla barn har egna mini-Ipads via skolan, fräscha möbler och fyra dagen rätt på menyn så undrar man ju hur det kan vara sån skillnad?