Okej, så igår var en mardrömsdag headwise.
Baksmällehuvudvärk efter extremt trevlig spontanmiddag hos sonens kompis föräldrar (massa vin och sent) i kombo med den underliggande huvudvärken från hell. Stoppade i mig en Sumatriptan (migränmedicin även om jag inte vet om det är migrän jag har) eftersom inga andra piller hjälper vilket tog bort stålkniven som borrade in sig bakom ögat, även om jag var seg och trött hela dan och mest låg på sängen och läste Helena von Zweigbergks "Än klappar hjärtan" (rekommenderas!!).
Imorse. Vaknar jag med samma stålkniv som borrar sig in bakom samma öga. En tung hjälm som liksom trycker ner pannan och ger mig hundögon. Lätt illamående. Irritabel. Fjärde morgonen således.
Ringer vårdcentralen och får en tid. "Blir det värre så åk in akut!". Kändes ju... lättande?
Vet inte om det är:
a) stress (fast jag är inte stressad direkt? och jag gillar verkligen jobbet)
b) att jag enligt tandläkaren gnisslar tänder på natten
c) att jag behöver glasögon (har ju linser men kanske behöver terminalglasögon?)
d) hjärntumör
Tror inte jag får veta på onsdag heller, men just känns det öken eftersom jag - trots att jag fungerar med denna tablett - är tung i kroppen och huvudet och inte orkar engagera mig i att ta tag i allt nytt jag borde på jobbet, och inte heller orkar sätta tänderna i min försummade träning.
Alltid är det nåt.
Baksmällehuvudvärk efter extremt trevlig spontanmiddag hos sonens kompis föräldrar (massa vin och sent) i kombo med den underliggande huvudvärken från hell. Stoppade i mig en Sumatriptan (migränmedicin även om jag inte vet om det är migrän jag har) eftersom inga andra piller hjälper vilket tog bort stålkniven som borrade in sig bakom ögat, även om jag var seg och trött hela dan och mest låg på sängen och läste Helena von Zweigbergks "Än klappar hjärtan" (rekommenderas!!).
Imorse. Vaknar jag med samma stålkniv som borrar sig in bakom samma öga. En tung hjälm som liksom trycker ner pannan och ger mig hundögon. Lätt illamående. Irritabel. Fjärde morgonen således.
Ringer vårdcentralen och får en tid. "Blir det värre så åk in akut!". Kändes ju... lättande?
Vet inte om det är:
a) stress (fast jag är inte stressad direkt? och jag gillar verkligen jobbet)
b) att jag enligt tandläkaren gnisslar tänder på natten
c) att jag behöver glasögon (har ju linser men kanske behöver terminalglasögon?)
d) hjärntumör
Tror inte jag får veta på onsdag heller, men just känns det öken eftersom jag - trots att jag fungerar med denna tablett - är tung i kroppen och huvudet och inte orkar engagera mig i att ta tag i allt nytt jag borde på jobbet, och inte heller orkar sätta tänderna i min försummade träning.
Alltid är det nåt.
8 kommentarer:
Så där hade jag en gång. Efter mängder av undersökningar frågade läkaren om jag gnisslade tänder, vilket jag är en hejare på. Det var en muskelinflammation till följd av allt gnisslande som orsakade eländet. Hoppas det är lika enkelt även för dig!
Hoppas på det!!
Sätter också en peng på käkproblematik. Alltså biter ihop eller gnisslar. Bettskena är grejen. Tandläkaren fixar det. Spec sannolikt om man vaknar på natten eller på morgonen med huvudvärk. Ett trick är att lära sig sova på rygg. Att inte ligga och vrida huvud/nacke på mage eller sida.
Troligen vanlig migrän trodde doktorn. Hon trodde inte det var käkproblem även om det kan bidra. Pga att värken främst sitter bakom ena ögonloben fick jag också remiss till magnetröntgen för att utesluta annat. :-S
jag har samma värk, jag har migrän. jag bör stretcha nacken bättre men det är migrän, kommer som ett brev på posten efter ost, choklad, rött vin eller i samband med mens. Astrist!
den där boken, vad är så bra med den? på riktigt alltså, för jag tyckte den var kass, så jag är nyfiken på hur du kan tycka att den är bra när jag verkligen inte. om det nu är den om tre systrar?
Hmm. Jag gillar hennes sätt att skriva tror jag. Handlingen var väl sådär, men jag hade precis läst Steglitsan och behövde nåt mer...lättsmält. Varför gillade du inte alls?
det kändes som en bok som kämpade och därför haltade. Tre öden som skulle vävas samman, men det blev liksom tjatigt att läsa om det och kändes knappast ens mänskligt förrän de befann sig på Gotland, då fick boken lite liv, den blev en berättelse och slutade vara beskrivningar. Min allra bästa bok är sommarboken av Tove Jansson, eller i alla fall en av dem, där tycker jag att det finns en sådan intensiv känsla att jag blir arg varje gång för att jag inte får åka till det där sommarhuset. ja eller något sånt. Finns ju så mycket bra böcker i och för sig men jag märker att jag blir allt mer kräsen. De är underhållande när jag läser dem, men sedan efteråt blir jag kritisk och tänker, jaha, var detta allt? Jag vet inte riktigt vilken bok jag läst nyligen som jag verkligen gillat. Å andra sidan har jag begravt mig i kurslitteratur och inte haft tid över för så värst mycket skönlitteratur så jag har inte läst så värst mycket den senaste tiden.
Jag älskade "Tell the wolves I'm home".
Har precis beställt "Välkommen till den här världen".
Skicka en kommentar