fredag 13 december 2013

Globalt samvete

Var på vindejt igår som mest påminde om en fyratimmars anställningsintervju.
Min fina kollega hade bjudit in en fd kollega till henne, en snubbe som är karismatiskt och drivande och förändrar världen. Det är jättefint.
Det är bara det att när man sitter där, trött och sliten och nedtryckt, och förväntas vara rappkäftad, kreativ, lösningsorienterad och vilka är mina tre state-of-the-art-bidrag för att rädda världen VA VA VA???, då får jag bara jordens prestationsångest och känner mig ännu mer trött och misslyckad.
Jag oooorkar inte. Inte just nu. Det kanske hade varit annorlunda en solig dag i maj.

Fascinerande med det sortens personer. Men jag är inte sån.

2 kommentarer:

Malinka sa...

Känner igen det där. Var på öl med gamla, kära kompisar och började gråta när en (nybliven medveten feminist) ville snacka politik i stället för att bara höra vad jag gjort sedan sist.

Liiite ostadigt, kanske.

Jag sa...

Ja jag är helt labil just nu. Så sjukt trött.