Aah, resfebern. Ångesten. Denna vidriga best.
Lamslår mig plötsligt så jag tappar orden. Mitt i en tanke.
Satt just med min dotter på badrumsgolvet där vi klamrat fast vid varandra i en gråtskrattande omfamning.
Hennes separationsångest för min förestående resa blir starkare för varje dag och det påverkar mig såklart. Imorse satt vi en kvart utanför klassrummet och hon bara grät. Sonen tar det på ett annat sätt. Är av en annan sort.
Hjärthugg. Självförebråelse. Ångestvågor. Parat med förväntan och pirr. Just get it over and done with.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar