Valborg i köpingen

Första majbrasan på åratal. Och vilken brasa! Sörmlands största enligt uppgift. Inleddes med körsång och avslutades med fyrverkerier värdiga ett nyårsfirande. Barnen vann tre paket kaffe (!) och en massa godis i Lions lottstånd. Värt.

Jag andas.

Åkte ut till landish igår, för att elda, för att vara tillsammans, för att andas.


Luntning.


Fölseranunkler. Herr C turnes 41.


Fölsemiddag: ultimata burgaren med extra allt ink inlagd rödlök. Iskall IPA.

Skönheten och odjuret

Dulce de leche-tårta med death-by-chocolate-botten, täckt med chokladmarängsmörkräm och havssalt. Jättegod. Men. Den förbaskade fyllningen stelnade inte i kylen som jag förväntat mig utan sprängde sig igenom frostingen, gled och rann. Aldrig mer denna fyllning, det var andra försöket.


Desto bättre blev denna kaloribomb - två citronbottnar och en hallonbotten fylld med lakritsfluff, spacklad med saltlakritssmörkräm, täckt med vit marsipan och en lakritskinuski (kola) på toppen. Superfin, tyckte jag (med tanke på hur stressad jag var) och, enligt utsago, supergod (förutsatt att man gillar lakrits).

En ny firsttimer

Premiärat marängsmörkräm. Ett litet köksäventyr som innefattar sockertermometer och sjukt mycket vispande.
Hoppas den blir bra. Ska smaksättas och färgas och spritsas. Hann även med en fluff.

Back in tårtbusiness!

Ångesten. Ångesten. Ångesten.

Aah, resfebern. Ångesten. Denna vidriga best.
Lamslår mig plötsligt så jag tappar orden. Mitt i en tanke.

Satt just med min dotter på badrumsgolvet där vi klamrat fast vid varandra i en gråtskrattande omfamning.

Hennes separationsångest för min förestående resa blir starkare för varje dag och det påverkar mig såklart. Imorse satt vi en kvart utanför klassrummet och hon bara grät. Sonen tar det på ett annat sätt. Är av en annan sort.

Hjärthugg. Självförebråelse. Ångestvågor. Parat med förväntan och pirr. Just get it over and done with.

Tankar om käckfluff

Vobbar. Varvar ömma modern-rollen där jag serverar sonen kall mango-proviva och baddar panna, med bisarra tankar på Käckfluff och andra saker jag vill göra. Alltmedan min egen hals kliar och svider.

Konsistenser på tårtfyllningar upptar obscent mycket av min tankeverksamhet nu när jag egentligen borde fokusera på typ... jobbet? fotbollsträningen? fäktningen? dopet? fyrtioårskalaset och vad jag ska ha på mig? landet? renoveringen och ritningen av ny altan och entré? håret som måste klippas och färgas? att barnen inte har några vårskor/gympadojjor? inlämning av tyg till sömmerska som ska sy gardinen i dotterns rum? TBE-vaccinering? inhandling av trettio små presenter till USA? beställning av mässingsskyltar till nyinflyttade i trappen? löpningen som legat i träda en vecka?

Neeeej. Nu surfar vi på lampskärmsstrumpor och lakritspulver. Det blir så bra så.

/Ding -74

Gula skåp och mopsar i porslin

Ok. Vi var alltså och kollade på det gula Stockholmsskåpet på IKEA.
Det är ju superfint och allt, men det hade liksom inte det. Inte som det länge sörjda Billy-skåpet i National Geographic-style. Och för 3500:- hittar jag andra skåp.

Så nu fortsätter letandet. Och tills dess går jag och dreglar över habegär till den här lille raringen för en lusentapp (shiiiihihitt vilket ålderstecken!):

 

Veckobörjan

Efter att ha pratat oavbrutet i fyra timmar (ja) för att informera konsulter var jag så slut i rutan att jag fick en oemotståndligt handycraftbegär. Tog sålunda lördagens hedersuppdrag i akt och satte igång tårtfyllning och dubbla tårtbottnar.

Kokar man oöppnade konservburkar i fyra timmar är man lite rädd att man apterat en köksbomb. Nu är man lite rädd för vilket innehåll som väntar en vid öppning. I en ideal värld en fyllig guckig kolakräm.

Lite resfeberilningar på det, en spänningshuvudvärk som är konstant jobbrelaterad kräver nu att jag genast bäddar ner mig bredvid dotterns sovvarma kropp och flätar ihop benen och lagrar minnet av detta symbiotiska tillstånd så att jag överlever tre veckors frånvaro. Gulp.

Över och ut för idag.

En liten vårtrudelutt!

Från dåligt humör och pissregn i stan pga frustrerad pga jobb till solsken och bättre humör på landet mha flamingoglas och rabattgräv.


Vi drack ananassoda i nya flamingoglas framför brasan.


Vi åt årets första utelunch på altanen. Skönt! Men lite ångest pga rutten altan som måste rivas och återuppstå. Snart.


Vi tittade mycket på sjön, och på grannens fina pedantskötta hus (och häck).


Jag grillade kyckling, aubergine, zucchini och majs.

Fast innan dess grävde vi upp halva rabatten, rev upp fula tunga kantstenar och brädor, bastade med levande ljus och arabisk loungemusik (som i Dubai) och drack kall öl.

En bit USA på Gärdet

Det är svårare att komma igenom vakten på Amerikanska Ambassaden än att gå igenom säkerhetskontrollen på Arlanda. Man känner sig skyldig, jag blir nästan övertygad själv om att jag gömd sprängladdningar i skorna och att jag egentligen åker till USA för att hoppa av och bedriva kontraspionage.

Sen träffar man en rar gammal dam som jobbat på ambassaden i 35 år och som tycker allt jag säger är "uuunderbart" och "fantaaaastiskt" och som bjuder mig på räkpasta i ambassadens "diner".

Nu har jag en supersärskild visering i passet, och en massa viktiga papper och en hel bok med intstruktioner inför min resa. Och lite goda råd, vidarepasserade via den äldre damen,  från såna som åkt tidigare, typ Calle B och Mona S. Känns ju skönt.

Fick slutligen tillbaka min telefon, mitt leg och mitt pass, men ett tag där var jag helt identitetslös.

Dagar man tycker synd om sina barn

När det pissregnar och blåser och det är studiedag och heldagsutflykt till en 4H-gård.
När man vet att dom ska sitta och frysa med blöta vantar på nån sur bänk och klappa ett surt får och äta iskalla pannkakor med kladdig sylt.

Då reagerar mina kroppsminnen. Vidro.

Le och vinka!

När dörrarna är stängda

När man får svart på vitt att utvecklingsmöjligheterna är noll. Då vet man att man behöver byta jobb.

Jag är så mentalt utmattad denna vecka att jag kraschlandade i en soffa under en filt direkt efter middagen och sov i fyra timmar.

Tips emottages.
Finnes: snart fyrtioårig bitter, cynisk och less civilingenjör med internationell erfarenhet.
Önskas: bra betalt, stor frihet, mycket makt :-)

Het hibiskus och salta fläsksvålar

Nämen va. Time flies.
Bara den eviga hösten/vintern/vidrovädret består.
Med undantag för söndagshänget på gula bistrostolen på balkongen.

Hemkomst från Middle East (SOM jag rekommenderar dig att åka dit! ÅK!), sen besök av farbror och "faster" västerifrån, museibesök och discokalas och simskola och söndagsmiddag i kvarteret brevid (SOM jag diggar söndagsmiddagar. HA DET!).

Nu missbrukar jag i vanlig ordning nagellack och danska fläsksvålar. Nåt omgivningen finner vidrigt. Svålarna luktar gammal galt/rutten fis, men nagellacket (nummer femtio i nagellacksväskan?) lyser som het hibiskus.

Jag kräver bra böcker (tips??), sträckläste just ut Keplers Sandmannen (det börjar ju bli säsong för deckare för min del), jag kräver fläsksvålar (detta vidrigt goda).

Och sa jag förresten att jag sprang 7,9 km i fredags?? Bara en sån sak. Aj.

Sandstorm - a firsttimer

Då och då blåser det upp till sandstorm här i Mellanöstern, det har jag ju hört. (Därav att tex solceller inte har lika stor verkningsgrad som man kunde tro, då ytan ständigt smutsas ner av dessa fina lager av gult sandstoft.)

Nu har jag upplevt det! Det virvlar inte, det bara är som ett gult stoft i luften som lägger sig överallt. Bilarna är gula, borden, maten, allt.

Håller tydligen på ett par dar. Lär avta till kvällen.
Själv ska jag sitta inomhus på fem möten hela dan så det är ok. Tänker dock på min danske kollega som kom hit ner igårkväll, för första gången nånsin. Och man ser inte handen framför sig. :-)

Abban levererar

Det är så sjukt varmt, sådär som man knappt kan tro att det kan vara när man befinner sig i vintersega Stockholm.
På söndag är det kostym på och byebye till bikinin.

Salt & peppar

Arabiska nätter

Location:Abu Dhabi