Det krävdes enorm viljestyrka och en god portion coaching (samt två morotspannkakor) för att i regnet och slasket ge mig ut och springa på lunchen.
Länge sen senast, trodde inte jag skulle orka, men med kollegans hjälp tog vi oss runt nästan åtta kilometer! Lufsandes men dock.
Sjukt nöjd! Kompenserade med semla och ett glas vin ikväll (dock ej i kombo...).
Det finns hopp om löplivet igen!
1 kommentar:
Och jag har tvångsvila. Sjukt avis! :-(
Skicka en kommentar