I ett par mikrosekunder kan jag då och då uppleva starka déja-vù-känslor.
Det är nånting med blå vinterhimmel, takdropp och fårgelkvitter, i stan.
Jag tror det är en stark lycko-vemods-känsla kopplad till tillfällen då jag brukade vara hos mormor i "stan". Vemodet som ligger i när det vackra och hoppfulla desperat försöker slå igenom det fula, grå, slaskiga, trista.
Idag iallafall. Sådan känsla.
Klart man då sätter sig på café och jobbar.
Bästa stället.
Det är nånting med blå vinterhimmel, takdropp och fårgelkvitter, i stan.
Jag tror det är en stark lycko-vemods-känsla kopplad till tillfällen då jag brukade vara hos mormor i "stan". Vemodet som ligger i när det vackra och hoppfulla desperat försöker slå igenom det fula, grå, slaskiga, trista.
Idag iallafall. Sådan känsla.
Klart man då sätter sig på café och jobbar.
Bästa stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar