onsdag 22 februari 2012

Elaka mamman

Kräsna kompisen petade ut alla grönsaker ut chilin - som ändå var barnsnpassad - alla bönor, all paprika, alla synliga små små lökbitar. Vägrade smaka crème fraîche, och absolut inte guacamole till.
(Alltmedan sonen lassade in ovanliga dubbla portioner, så det var liksom inget fel på maten.)

När det var dags för efterrätt, hembakad semla, klargjorde kompisen att han inte gillar mandelmassa men att han brukade få strössel istället.
'Du kanske kan smaka på min mandelmassekräm och se om du gillar den? - Nej.'

Jag smetade i smyg i lite mandelmassekräm i botten, naturligtvis inget strössel, och serverade som vanligt.
Det var den godaste semla han ätit sa han. Varenda smula slickades upp.

(Gjorde samma sak med en som påstod sig inte gilla ost. I min carbonarasås är det 2 dl ost, men det sa jag inte, och även denna kompis glufsade glatt i sig dubbla portioner.)

Ja, jag är elak (envis?) människa.
Som har sjukt svårt för kräsenhet. Särskilt om jag misstänker att den är inbillad eller en fix idé.

7 kommentarer:

Kattis sa...

Hade garanterat inte funkat på min dotter som noggrant skrapade ur varenda uns av mandelmassekräm ur gårdagens konditorisemlor.
Men i övrigt är hon sällan kräsen.

Anonym sa...

Hejja hejja!

Rusty sa...

Nästan all kräsenhet är väl inbillad/fix idé? Själv har jag t ex ingen lust alls att äta skalbaggar, trots att jag gärna äter kräftor och egentligen är det ju same same. Vissa barn har sjukt svårt för när mat är ihopblandad, jag var ett sånt. Jag inbillar mig att det är nån slags överlevnadsinstinkt, att man behöver ha koll på vad man äter? Det innebar att jag gärna åt köttfärs. Och lök. Och tomat. Men inte köttfärssås. Kräset? Kanske det, men jag är ganska tacksam över att jag, åtminstone hemma, fick vänja mig i min egen takt. Utanför hemmet var det ett väldigt gnällande på att jag var kräsen. Detta trots att jag aldrig aldrig klagade på någon mat utan bara ibland valde att inte äta allt som serverades.

Livet just nu sa...

Hahahaha! Min svärmor äter inte vitlök. Trots att det finns i mer eller mindre all mat jag lagar. Som hon äter med god aptit. Trots att hon vet...

Tjockalocka sa...

Jag tycker bara det är lite roligt att testa ibland. För jag tror (vet) att många barn kör med ett sånt beteende av gammal vana. I själva verket har dom inte testat.

Intressant tanke med överlevnadsinstikten!

Jag har nog svårast för kategoriskt nej till en enskild ingrediens. "Jag gillar inte potatis." Men det finns ju tusen varianter: kokt, stekt, mosad, gratinerad, i pyttipanna, hasselbacks, osv osv.

Jag vet. Jag får jobba med det. Men tillsvidare kommer jag nog fortsätta smyga ner ingredienser då och då... Uppenbarligen funkar det ju.

Nipe sa...

Just det där med mandelmassan gjorde jag mot en kompis en gång. Hon tyckte också det var gott ;) Jag kan förstå om barn inte äter allt, en del barn har ju svårt för ihopblandade smaker. Men testa måste man ju tycker jag, annars blir man till slut som min kompis som knappt äter nåt och heller aldrig har provat hälften av det hon ratar.

Maria sa...

Klokt inlägg, men det brukar ju du leverera :-) !