Så landade man då i den våta yllefiltsvardagen igen.
Negget med att bo i stan: skitiga isiga grusiga hundbajstrottoarer.
Köket på plats vid ankomst. Över förväntan! Känns sjukt lyxigt att ha ett finkök efter ett år med pissgula guckluckor och tantens rutiga hylltejp från -63.
Nu återstår bara ilandsproblemen som valen mellan mässingsknopp och läderflärp, och vilken mjukstängande najslåda som ska vara till vad.
Imorgon aptidig morgon och Etuna.
Sen stundar nya projekt, nya möjligheter, nya drömmar.
1 kommentar:
Nämen Jennie nu är ju det värsta förbi - kylan vinner inte över ljuset, den kommer få ge vika!
Skicka en kommentar