måndag 28 december 2009

Hemvändandet närmare

Bokat om flygresan. Blir dubbelt så dyrt men jag pallar inte mer.
Åker hem imorgon kväll.

Barnen känner väl av, för det är extra tjafsigt och puttigt dom emellan, dom som annars oftast är bästisar. Blir ledsna på kvällen och längtar hem, och efter pappa.

Herregud, det är inte klokt egentligen.
Vad tänkte jag på!?

13 kommentarer:

Gafflan sa...

Det är svårt att hitta ord som tröstar...kram.

Sari sa...

Bra där!!!

Paula sa...

Du trodde väl att det skulle gå bra den här gången. Det är svårt att ge upp hoppet om en förändring, särskilt när det gäller ens föräldrar.
Lycka till med att hålla humöret uppe tills planet går!

Kajsa sa...

Nämen oj! Vad gör du där nere efter den där julaftonen?? Nåväl, skönt att du tagit beslut att inte stanna så länge. Spara dig själv, vännen.

k. sa...

Bra bra. Skynda hem. Klart barnen fattar. Dom är ju kompetenta. (Nu har jag också läst boken...) KRAM.

Malinka sa...

Jag säger som Paula: Du trodde att det skulle funka den här gången. För att du vill att det ska funka. Klart att det är svårt att ge upp något som man vill.

Bra beslut dock. Ett dygn är mer än väl.

JsN sa...

Som flera sagt så trodde du att det skulle funka för att du önskade att det skulle göra det. Bra beslut att åka hem tidigare! Och du läs bloggen innan du bestämmer dig för nästa möte!

Jennie sa...

Jag undrar också hur du tänkte Jennie. Du vet att jag skriver detta med kärlek och omtanke men du MÅSTE (och det är ett ord jag ogärna använder) göra annorlunda för att det ska bli annorlunda.

Du kan inte ändra på henne. Du kan inte ändra på hennes handlingar, attityder & beteenden.

Du kan - SKA - inte ändra på dig själv. Men dina handlingar, attityder och ditt beteende behöver du ändra för att inte duka under. Man kan inte lära gamla hundar sitta, vara sig de är miniatyrpitbular eller dvärgschaunzers...

Pepp i kubik - och du vet var jag finns!

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Kaffeflickan sa...

Jag vet vad du går i genom. Trots att du (vi) är gamla, tror vi fortfarande på mirakel. Och besvikelsen över att de inte finns. Känner för dig. Du vet att jag har gjort likadant, kommit hem (till modern) och rymt tillbaka hem till mitt lika fort igen. För det går liksom inte. Man gör våld på sig själv och nerverna ligger utanpå och panikångesten med huvudet mellan benen på toaletten för att ens få luft ner i lungorna är så påtaglig och man är inte 35 år utan 14 år och sårbar igen.
Helt rätt av dig att åka hem till hemmaplan. Ditt revir. Ta tillbaka kontrollen. Love you.

Fina sa...

För en som bara hängt med ett kort tag så tycker jag julfirandet var modigt/eftergivet/ögonbrynshöjande/mammavänligt nog - men att sen DESSUTOM åka dit?? Själv? Nej! Sluta - våga vara EGO - bry dig om dig själv och din familj - sätt er först. JÄTTEKRAM!

Tjockalocka sa...

Tusen tusen tack för alla snälla kommentarer. Det betyder mycket, massor.

åsa sa...

Beundrar din styrka, fint att du fick träffa far. Klokt att du for hem tidigare. Mission completed. Kramar