När jag kommer hem halv tolv på kvällen efter en lååång dag i rikets tjänst och möten hemma i Stockholm så hör jag kvidanden från vardagsrummet. Både man och son är vakna och sonen ser nu ut som om han naken gått rakt in i en bisvärm. Röda koppor överallt! Vissa med blåsor andra sönderrivna. I öronen, i hårbotten, hela kroppen. Och det kliar nåt så djävulskt.
Snälla grannarna lånar ut svenskt kylbalsam och potatismjöl och vi kyler och mjölar in sonen så han ser ut som född i mjölbingen på bageri.
Hjälper föga. Nattens sömn sönderhackad av gråt och kvid och smörjning.
Innan den första svenska familjen åkte hem tryckte dom en lapp i våra händer. Ett rosa telefonnummer. "Vårt bästa tips." SOS Médicine. Och maken ringer på morgonen och en timme senare står en liten kinesisk läkare böjd över sonen och nickar: "Varicelle, bien sur." Och skriver ut fyra medikamenter som ska hjälpa mot klåda och eventuella infektioner.
Så otroligt skönt att slippa klä på sjuka barn och dra iväg dom till överfulla vårdcentraler och akutmottagningar. Att bara kunna ringa ett nummer så kommer doktorn.
1 kommentar:
Efter vår dust med kopporna – som ändå inte var så svår – åkte vi inte någonstans utan Tavegylen några månader.
Älskar Tavegyl.
Skicka en kommentar