Min åldersågren är inte av det kroppsliga slaget.
I couldn't care less att skrattrynkorna är fler och rumpan förflyttar sig söderut i takt med havsnivåns stigande.
Min åldernojja handlar mest om prestationer. Att jag inte fattat att jag blivit vuxen. På riktigt riktigt. Och därmed borde uppnå saker. Det går inte längre att tänka "jaja, men hen är mycket äldre än jag, det där kan jag också sen". Varje dag hittar jag trettioåriga författare som redan gett ut åtta succéromaner, trettiotvååringar som är chefer på koncernledningsnivå, tjugoåttaåringar som seglat jorden runt, trettioettåringar som bott utomlands i tre omgångar, fått fem barn och nu är kontorschefer i Ouagadougou. Typ.
Inte så att jag är missnöjd med mitt eget liv och prestationer, men åldersångesten. Insikten om att jag faktiskt är 36 år nu, knappast tillhör det "yngre gardet" längre. Att jag kanske borde nått längre, högre, djupare... att jag framförallt borde veta vad jag vill och vad jag inte vill. Ha en plan. Att om jag ska bli "framgångsrik" och vältränad (!) så är det faktiskt dags. Nu.
6 kommentarer:
Men du ÄR ju framgångsrik. Har bott utomlands i omgångar. Toppenjobb. 2 barn osv osv. Styr ditt jobb mkt själv. Knäppo :-)
Life is what happens to you while you're busy making other plans - eller hur var det nu? Jag tror inte planer hjälper, jag tror det bara är att köra på och leva. Man blir det man blir, livet blir som det blir. Ångesta inte så mye! ;)
Ja det är ju helt knäppt och helt ilandspuckat. Egentligen. Men det är väl som med allt annat: summan av 'alla andra' som ibland stressar mig.
Dumt.
Jeg tror det kan fungere som en sterk drivkraft som tar deg videre. Man må være sulten! Den dagen en er 100% fornøyd kommer man seg ikke særlig mye lenger. Det er nå det begynner!
Hørrudu! Du har jo så mye gjort, og kommet helt utrulig langt! Jeg er jo ingenting, hvis jeg skulle begynne å jamføre meg på det viset der, med for eksempel deg.
Men det tenker jeg ikke gjøre. Fordi jeg har det så bra der jeg er. Og har mine egne mål for mitt liv. Sånn må det bare være.
Skriver under på det. Fast jag har även åldersånget för det kroppsliga förfallet!
Skicka en kommentar