Jahaja.
"Rue Gourmandise" visade sig vara en sorglig samling restauratörer som ställt ut lite extra bord på trottoaren och eventuellt lät en gitarr spela en trudelutt. På gatan dundrade bussar och sopbilar förbi.
Och dottern var trött och extremt nappsugen, så pass att den lilla blida varelsen gav upp sitt glaskrossartjut inne i jourbutiken. Dessutom hängde reget i luften och det anslutande sällskapet dök aldrig upp.
"Så blir det ibland", sa jag till sonen och sen frågade han massor om vad som skulle hända om man inte hade några fingrar utan bara en tumme på varje hand.
1 kommentar:
Tur att han har sinne för väsentligheterna i tillvaron.
Skicka en kommentar