Och dottern? Jo, hon gillade snabbt läget, började klättra med storpojkarna i linbanan där hennes klass egentligen inte får vara. Hittade kompisen från i lördags och tog ur sina hårspännen. Ställde sig snabbt på rad när klockan ringde och vinkade åt oss. Mrs Davies sa att hon haft 'a beautiful first day at school'. Men när vi kom, mitt i dans till Mamma Mia, så släppte spänningen hon förmodligen burit innanför sin glada min hela dagen och tårarna kom. En retroaktiv känsloexplosion. Sen var det bra igen. Mina modiga barn. Mycket modigare än jag.
4 kommentarer:
De ser så herlige ut! Livsglade og vakre!
Starka upplevelser som de kommer växa av. Själv var jag 8 och ensam i utrikisk skola. Jobbigt i början - super sen!
Vilken superbild - vad fotar ni med? Ska precis köpa nytt så jag är intresserad av all foto-info!
ja, det är en stor omställning. För er alla. VIktigt att få utlopp för alla känslor, glada som tunga.
Aggie: Ja! :-)
Fina: En Nikon D80, men det är maken som är fotoproffset här och han säger att "huset" är mindre viktigt än rätt objektiv. Just här tror jag det var vårt 'vanliga' teleskopobjektiv inställt på action.
Yogamamma: Absolut. Och det ÄR verkligen stora känslor i omlopp. Sonen är en berg-och-dal-personlighet, går från sprittande glädje till panikslagen ledsenhet på en sekund, medan dottern är jämn och stabil i sina känslor, visar dom oftast hemma på kvällen istället. Båda måste tas om hand på sitt speciella vis.
Skicka en kommentar