Och när jag går där på trottoaren, mellan jugendhus och restauranger där det talas franska och flamländska, det är en doft..., hamnar jag plötsligt i en tidsficka.
När jag går in i Tabacen får jag en obetvinglig lust att istället be om ett blått paket Gauloises och ett paket tuggummi än det glossiga amerikanska magasin jag gått dit för att köpa.
Tror plötsligt att jag är på väg till ett köksfönster nånstans för att tjuvröka, känna ett slags rus som betyder Frihet och Möjligheter, pirrlängta till ritualerna med fördrink och makeup, blandband i bandaren, jag tror kan jag vara nyss fyllda tjugo.
Sen försvinner det. Jag är en tvåbarnsmamma på väg mot fyrtio, och jag ska hem och läsa Harper's Bazaar och äta vinegum. Gott så.
1 kommentar:
Sådana där känslor är magiska. När man ramlar tillbaka genom en doft eller sång. Skönt att man har både dåtiden och nuet och kan blanda lite inom sig...
När du skrev att du är på väg mot de fyrtio tänkte jag att nä... inte så gammal... och insåg att... hah... vi är nog lika unga.
*warerloo*
Skicka en kommentar