Min franska är ju gravt ringrostig, ändå är jag fascinerad av vilka ord som dyker upp i nödiga situationer.
Jag är kär i språket som får det tristaste att låta fantastiskt, romantiskt och spännande.
Chapelure, till exempel.
Chapelure, chapelure, chapelure!
(Ströbröd låter inte lika kul.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar