Invincible

Sonen har kommit ur sitt skal.
Den blyge, som puttade fram syrran när det skulle tilltalas okända människor, har plötsligt vågat släppa taget.
Kavat stövlar han fram till killen i svenska kyrkan och frågar ut honom om hur många kanelbullar man får äta och om det ingår gratis påtår på saften. Sen går han upp två våningar, själv, medan jag fikar, och fixar kurragömmakompisar i lekrummet. Börjar prata om dom som "Lina" och "Selma" ditt och datt.
Snackar med trädgårdsmästaren, hjälper honom med gräsklippning och lövblåsing.
Viker inte längre undan med blicken för äldre barn.

Jag tror min lille son, så nära min egen personlighet, har vuxit mer än jag själv kanske nånsin gjort (!) redan efter tre veckor här. Jag tror han fascineras av att han övervann skräcken, rädslan och allt det nya okända och nu känner sig smått oövervinnlig.