I nylärd anda kom jag överens med sonen om att sluta tjata på honom om att sitta på stolen när vi äter. (Inte halvstående med benet på golvet på väg nånstans, inte under bordet, inte halvliggande osv). Hans lösning var att jag skulle skriva en lapp så att han kom ihåg vad som gällde.
Frågade honom så igår, vid middagen, när det verkade helt omöjligt för båda skinkorna att befinna sig på stolssitsen samtidigt: Vad står det på lappen?
Varpå han kollar noga, och säger sen: "Det står: 'RETÄ UD RÄN NELOTS ÅP ATTIS. TUNK!'"
Hans talanger är fascinerande. Och bortkollrande.
7 kommentarer:
Underbart!!! Antar att det gick sådär???
Din son är ett geni! Helt underbart! Att läsa baklänges är ett led i att sedan läsa som vi i västvärlden har bestämt.. Tusen tack för en fin blogg!
Ja, han är fascinerande duktig med bokstäver och ord. Sen själva innebörden... nä, det går väl sådär med själva disciplinen vid matbordet...
Framförallt tyckte han det var otroligt roligt att han på det "språket" heter Tunk. :-)
Halva skinkan på stolen - känner igen - fyraåringen har myror i brallan.
Otroligt roligt och väldigt knutskt, väl? Tunks kompis Slurt har gjort samma upptäckt, men bara med familjens namn än så länge. Det är dock en ständig källa till förtjusning och golkrypsgapflabb så att man slipper äta. En liten stund.
F ö har era barns frånvaro från gården skapat ett mindre trauma. "Hur länge är tre månader egentligen? Kommer dom aldrig tillbaka?" frågas det varje dag.
kram från fredagsmyssoffan på EDg 69
Smarto!
Skicka en kommentar