Alltså, det är så varmt.
34 grader i skuggan och 47 i solen. På förmiddagen.
Det tog trekvart att hitta ut från stan eftersom vi inte fattar ett ord av vad som står på skyltarna och farfars gps var urladdad. Men väl framme i Cullera och la playa låg barnen i böljan i timmarna två och våra axlar hann bli sådär lätt apelsinfärgade.
Och samtidigt, i en parallell värld, pågår världens mest bisarra budgivning på ett hus. E-buden tickar in i samma takt som en välsmord metronom på speed. Vår maxmaxmaxgräns är för länge sen spräckt och vi hänger i limbo utan fast mark under fötterna.
Det steks chorizo, det snyts ut den egna kroppsviken i snor, det dricks vin, det kallsvettas, det ringer, det plingar till, det äts choklad, det leks på torget, det dricks litervis av vichyvatten, det duschas, det fläktas med solfjädrar som det står España på, det besöks gamla 92-åriga damer som pratar franska som kroppsminne från krigstidens familjehem, det dansas cumba, det är Spanien.
Och i den parallella världen går kombattanterna på finmiddag och vägrar lämna besked förräns imorgon och då är allt försent och förbi.
Det är livet. Jävlar, vad jag svettas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar