Hemmafrufundamentalismen fick väl ett inte alltför smickrande ansikte i Anna Anka. Vilket påminde en annan Anna om debattens höga vågor oss emellan för ett och halvt år sen. Ja jösses.
Vart tog vi vägen, vi "häxjagande feminister" som utsett stackars hemmamammor som främsta måltavla?
Tja, jag är kvar. Mer övertygad än nånsin om hur sjukt viktigt det är att dela på tiden hemma med barn. No matter what.
3 kommentarer:
Jag har hittat till din blogg idag, bara slank in av ren slump från en annans. Har precis läst det du skriver om din mamma och det var skrämmande likt det jag upplevde med min mormor. Tills jag satte ner foten. " Nu får det vara bra". Vi har inte pratat på fem år. Varför ha kontakt när det bara ger en negativ energi och man mår dåligt av det? Så dåligt att det enda jag till slut tänkte på var hur dåligt samvete jag hade för ditten och datten hon påstod att jag inte gjorde/uppfyllde m.m. Nu säger jag inte att du ska säga upp kontakten med din mor, men jag vill ge dig en tanke att man inte ska må dåligt av en kontakt och det spelar faktiskt ingen roll om det är ens kött och blod då. Kram!
Hej!
Jag var inne hos Anna... och vips så hamnade jag här. Är ju sjukt nyfiken.. och fixar inte råfeminister... men tja... jag lär nog återkomma. Det är spännande ändå.
FIA: Du har naturligtvis helt rätt. Och tankten slår mig, men så blir det något 'bättre' och det funkar ett tag på det sättet, men så pang! smäller det till igen och så har vi ett nytt "skov". Som nu.
Mor Duktig: Roligt att du inte blev helt avskräckt! :-) Ha ha, hur är en råfeminist? Jag känner mig mer 'hårdkokt'... ;-)
Skicka en kommentar