What the facketifack.
Skulle pröjsa den lättgravade rödingen och såg att symmetrin i plånkan var gravt störd. Nåt fattades. Mitt VISA-kort. Panik!
Stulet? Tappat? Bortlagt under nåt slags internetköp? Nä. Tänka tänka. När använde jag det senast? Var har jag varit? Vem är jag? Anstränga guldfiskcellen maximalt.
Insåg att det var under inköpet av en styck gröngul banan samt en Nesserpocket i Pressbyrån på Eskilstuna C som jag senast använde kortet. Drog det - FEL - stoppade ner det i chipläsaren, tryckte in koden och - och gick därifrån. Satt sen i godan ro en timme och trekvart på bussen och läste om herr Roos och mumsade omogen banan.
Insikten slog ner och jag ringde 118118 - KOPPLA MIG till Pressbyrån på Eskilstuna C! Och hahaHA! Tuggummitjejen i kassan som pratade med mig med luren inpressad mellan hakan och skuldran samtidigt som hon tog betalt: "Vad sa'ru att du hette sa'ru - det blir femåfemtiotack - pling - ååkej vänta lite - ska'ru ha på beloppet eller högre - mmmm, jo, vi har ditt kort här - sa'ru portion eller lös? - och näää vi kan inte skicka det så du får komma in - trettiosex kronor blir det..."
Jag är så glad.
5 kommentarer:
Härligt att du kom på var du glömde det och att det fanns kvar!
:-)
Ja. Flyt! Och idag har en snäll kollega hämtat det åt mig.
Jag har lämnat mitt kort på Pressbyrån Centralen jag. Men killen började fråga om jag inte vill ha två colaflaskor istället för en, för det skulle bli mycket billigare eller ville jag inte ha en bulle till drickan för siochså många kronor. Hallå, man får inte distrahera förvirrad kvinna så. Då glömmer hon kortet i maskinen och skyndar till tåget. Paniken innan man minns är jobbig. Hoppas du kan hämta eller får ett nytt snart.
Kram
Å, den där chipläsaren är lömsk! Gjorde något liknande för en månad sedan, men då kom jag på det i affären intill, tack och lov.
Skicka en kommentar