Vardagssäkra din dotter

Undvik också att klä henne i kjol, låt henne inte gå hem efter mörkrets inbrott, alltid hålla nyckelknippan som ett knogjärn, aldrig gå ensam utan alltid i sällskap, låt henne ägna sin fritid åt att ta svart bälte i karate samt på alla andra möjliga sätt låta hennes liv gå ut på att skydda sig mot pojkar, killar och män som har en jävligt taskig kvinnosyn.

Insatser riktade mot dessa pojkar, killar, män? Nada.

Det är väl DÄR man borde sätta in alla resurser!
Lära pojkar redan från födseln att respektera allas rätt till sin egen kropp, integritet och värdighet. Att respektera ett nej. Att inte bruka våld.
Jösses.

Gudrun for president

Jag har väl sagt att jag älskar Gudrun Schyman?
Gudrun och Claes Borgström, personer jag truly madly deeply älskar.
Orken, engagemanget, sakligheten. Det outtröttliga tålamodet med folk som inte vill begripa. Argumentationen, retoriken, uthålligheten. Aldrig aldrig faller dom i retoriska fällor.

Oavsett politisk åskådning är Gudrun vår tids kanske främsta retoriker. Hon äger.
Och hon är så satans modig.

Det här med genus och fria val.

Det började med en artikel i SvD om ifrågasättandet av den fria leken i förskolan/skolan. Att den fria leken inte alltid är varken fri eller bra, utan istället cementerar både könsroller och osympatiska beteenden.

Av någon anledning ledde denna artikel till sjukt starka reaktioner bland liberala fundamentalister som började skrika sina vanliga tröttsamma överförmyndieriharanger. "Ingen ska komma och bestämma över mig/mina barn"...yada yada. (Som om vi inte redan lever i ett samhälle som bygger på gemensamma lagar, regler och politisk valda som förslår vad som är bättre eftersom vi annars hade levt i anarki.)

Det blev radiodebatt och mer debatt i tidning och på bloggar. Tinni Ernsjöö Rappe som skrivit artikeln blev bespottad och dödshotad (!).

För det första. Var kommer allt hat ifrån? Och för det andra. Hur kan genus vara så provocerande? Varför vill man inte att barn ska få alla möjligheter istället för bara de som vi tycker tillhör det kön barnet har? Hur kan jämställdhet och feminism vara så hotande? Retoriska frågor, för jag vet ju svaren. Men ändå. Jag har så svårt att förstå vuxna människors reaktioner, en liksom total regression. Och varför? För att ett par forskare och genusvetare i en artikel ifrågasätter om den fria leken alltid är så bra. Är det inte bättre att vi styr in barnen att prova olika saker så att de senare får den verkliga friheten att välja själva.

Jag blir så sjukt trött på liberaler som med retorisk akrobatik hyllar det fria valet som teoretisk princip och in absurdum men helt verkar sakna insikt om att vi faktiskt inte lever i ett vakuum utan i en verklighet där val redan är gjorda och i högsta grad styrda.

Och ovanpå allt detta feministhataren Pär Ström (alltid dessa samma människor i debatten som får så sjukt mycket utrymme) som äntligen får ett vettigt svar på tal.

Ja, jösses.

Tusen nålar

"Är det nåt särskilt ni önskar ta upp inför utvecklingssamtalet?"

Och på den lilla oskyldiga frågan där svaret förmodligen förväntades röra nåt inlärningsmässigt angående barnet ifråga, drar jag upp jobbiga jobbiga saker och svarar att

"Ja, vi vill prata om hur skolan arbetar med genustänket framförallt med avseende på pojkarnas träning i empati. Hur ni motverkar traditionella könsroller där "pojkarna jagar flickorna" bara för att så är det. Hur pojkarnas (!) eventuella stökighet och bufflighet kan stävjas och hanteras."

Och lämnar därmed över till fadern att ta snacket. Dödstrött på min egen röst.
Men med min privata känsla kvar i magen över hur det är att vara flicka i pojkarnas värld. Att bara lära sig acceptera att rutinmässigt bli inknuffad i en bokhylla eller närmsta vägg av en förbipasserande pojke, få armen vriden i tusen nålar av en kontaktsökande pojke som inte hade fått lära sig hur man annars närmar sig nån.

Män som loskar

Vad är det med män?
(Jaja, bara somliga män, men dock nästan alltid, män)
Idag, på väg ut ur T-banan, bara på tvåminutersuppfärden, mötte jag två loskare.
Två män, som helt utan respekt för sina medmänniskor loskar snus och gammalt grönt snor rakt framför fötterna på mig på gatan. Som jag ska trampa i, väja för, äcklas av.

Så sjukt jävla äckligt!

Män som loskar, trycker fast snus, rapar, spottar, urinerar hej vilt i portar, hissar och trappuppgångar.

Vad är det för fel? Var gick det snett? Eller är det bara ännu en yttring av en skev könsroll som tillskriver män den självklara rätten att ta för sig av samhället utan att fundera en andra gång över dom som kommer efter.

I en källarlokal på Gärdet...

...gör tvivelaktiga manspersoner suspekta dansmoves och bräker på diverse nordskånska dialekter. SD håller sin riksdagsvalvaka i mina hoods! Och jag känner mig kränkt och obehaglig till mods.

WTF.

Själv gick jag med rak rygg och plockade rosa valsedlar idag. Och med sonen i handen som ropade till alla som ville höra: "Vi röstar på en rosa tant som heter Gudrun!".

Och tycker att ansvaret för att neutralisera brunskjortor lika gärna kan ligga på etablerade partier - ett förslag: Låt femtusen plånboksröstande alliansanhängare gå med i SD, ta över, och sen lägga ner partiet eller helt ändra riktning. Problem solved.

Själv tänker jag fortsätta verka för jämställdhet i verkligheten och alla människors lika värde.

Det hettar till på Fejjan

Man kan väl säga att jag kommit ut politiskt på Facebook.
Vilket är intressant.
På Fejjan är jag ju kompis med såväl intet ont anande arbetskamrater som forna klasskompisar från det blåaste av alla skånska blåshål.
Så det här kan ju aldrig passera obemärkt.

Generellt är det roligt att FB blivit så politiskt senaste veckorna. Folk vattenstämplar sina profilbilder med partitillhörighet till höger och vänster. Valhemlighetsmakeriet verkar inte vara lika viktigt på nätet.

Personligt är det intressant eftersom några av mina kontakter med all sannolikhet sätter kaffet i halsen. Dom yttre attributen är laddade med fördomar som nog skulle placera mig långt ut på högerskalan. Stadsdelen, diamantörhängena, lammullströjan. Men inuti den lilla tanten klappar ett hjärta som brinner för helt andra saker än bredare motorvägar och privatskolor.

På Facebook fick jag just en kommentar med en fråga på hur sjutton jag kan tänka mig att rösta på 'nån som tycker att halva befolkningen är mindre värd'.

Jag begriper ingenting.
Men jag förstår så mycket som att det finns oändligt kvar att förklara.
Som hur feminist blivit seklets mest medvetet missförstådda begrepp.

Dagens Gudrun

"Rödgröna släpper jämställdhetsfråga för mittenväljarna
Dagens Gudrun den 2 september
Att sju partier har blivit två och snart bara är ett får konsekvenser för politiken. Nu senast har frågan om en modernisering av föräldraförsäkringen fått stryka på foten i de rödgrönas valmanifest. Alla de tre partierna har tidigare uttalat sig för en förändring. Vänsterpartiet vill individualisera medan Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill tredela. Nu vill ingen någonting. Nu är det mittenväljarna som regerar och då blir det inga ändringar. Att det är nödvändigt med ett feministiskt oppositionsparti i riksdagen blir alltmer tydligt. Efter de rödgrönas besked är vi det enda partiet som i vårt valmanifest driver frågan om en individualiserad föräldraförsäkring. Det är en reform som skulle förebygga förutfattade meningar om föräldraskap som något knutet enbart till kvinnor och leda till en rättvisare arbetsfördelning av såväl lönearbete som obetalt arbete i hemmet."
Källa: Feministiskt Initiativ

Valtest 2010

Jamen det var väl en himla tur.
Intressant förstås rent generellt om man ser till min 'politiska historia'.
(Nära att gå med i MUF som teenie och allt.)
Mest nöjd är jag att jag hamnade allra längst ifrån SD!

Hello Kitty Fitty

I poolen i Frankrike.
En mamma. Två barn.
En kille, kanske tre, max fyra år, i badshorts med blixtar och dödskallar på. Tuffa svarta solglasögon.
En lillsyrra, knappt två bast, i volangig Hello Kitty-bikini med överdel. Rosa glajjor med hjärtan.
Ungarna hade knappast valt badkläder själva.

Jag blir så trött så trött.

Dottern i det här huset älskar också Hello Kitty. Men valde ändå ett par Spidermanbadkallingar till sig själv när hon fick välja hos den franska jätten.
Sonen tog ett par turkosa, utan figur.
Sen struttade dottern runt i läppglans och badkallingar uppenbart gjorda för pojkar (put fram) och kollade misstänksamt in den lilla Kittytjejen med överdel.

Det är väl just det. Att barnen inte får välja! Att föräldrarna väljer åt dom, helt baserat på kön, och är så ängsliga och rädda för vad andra ska tycka att dom helt köper det könsfixerade budskap som kedjorna pumpar ut.

Varför finns inga baddräkter och bikinis med Spiderman? Spiderwoman?
Varför inga badshorts med Kittykatten eller hennes kille?
Varför finns det ingen valfrihet?

(På pin kiv målade jag grannpojkarnas naglar i lila och guld, dom älskade det! Föräldrarnas kommentar: Hmm, ja, det var ju... jättegulligt.)

Bundsförvanter

Var på proffessionellt hemma-hos igår. Branschorganisationens Brysselchef bjöd in till rosévinsmingel och utbyte av såväl jobbrelaterade som personliga tankar. Riktigt intressant blev det när vi kom in på jämställdhetsfrågor i branschen och hon berättade att hon i sin ungdom varit med i Grupp 8! Där satt den liksom. Nu är vi såhär *korsar fingrarna*.

Robyn röstar på Feministiskt Initiativ!

Robyn kommer ut som F!-anhängare.

Jämställt föräldraskap

Gudrun skriver om jämställt föräldraskap och ger Göran en rak höger.
Och hon har så rätt.
Och att det ska vara så svårt att fatta.

Det är faktiskt just denna fråga som gör det nästan omöjligt för mig att vilja rösta på alliansen trots att jag är (har varit?) liberal i övrigt.

Benny my man

Jag tycker det är så jädra skönt.
En man som är helt trygg i sig själv. Och snorrik dessutom.
I love Benny!

Min vaxdam

Det står "Anneli Vax" i displayen när det ringer på väg till dagis.
Jag får en slot-tid för att - inför riviäääran - avlöva spirorna.

Man kan lita på Anneli Vax, hon ringer alltid tillbaka. Och hon har alltid en plats för mig i sin källarhåla fylld med hett vax och tygremsor för att utföra lite ritsch-ratsch-spanking.

Trevlig fredag!

Till feministfesten

Arton feminsthuliganer samlas i en lägenhet i en förort till Stockholm ikväll för att hålla på med mystiska ritualer (snacka) och hylla Egalia. Mitt bidrag är bröd, se bild, och spansk fårpenis. Passande.

Anna Anka

Hemmafrufundamentalismen fick väl ett inte alltför smickrande ansikte i Anna Anka. Vilket påminde en annan Anna om debattens höga vågor oss emellan för ett och halvt år sen. Ja jösses.

Vart tog vi vägen, vi "häxjagande feminister" som utsett stackars hemmamammor som främsta måltavla?

Tja, jag är kvar. Mer övertygad än nånsin om hur sjukt viktigt det är att dela på tiden hemma med barn. No matter what.

Enkönat föräldraskap

Blev påmind om detta för ett tag sen när vi hade vänner, relativt nyblivna föräldrar, på besök. Inte helt oväntat deklarerade mamman att dom gemensamt hade kommit fram till att hon skulle vara hemma i minst två tre år. Med den leende förklaringen att dom ju vill ge sitt barn en bra och trygg start i livet. (Och... så passade det ju så nästan pinsamt bra eftersom hon ändå är arbetslös och han har ett välbetalt jobb. Bara som i en bisats.)

Jag undlät att dubbelsucka utan log bara milt men trött. En suck ville ut för det typiska i situationen. Hon vill vara hemma, bra där, men vad vill han? Jag undrar som Terri. Hur kan man inte vilja vara hemma alls? Bara liksom överlåta allt åt mamman.

Andra sucken för den förklaring i vilken det som inte sägs blir en hel massa junk. Det är väl självklart att dom allra flesta mentalt friska föräldrar vill ge sina barn en bra och trygg start i livet? Jodå, även vi som inte tror på megalång enkönad hemmavaro som allena rådande trygghetssanning.

Att dra slutsatser eller faran med för litet statistiskt underlag

Folk säger ofta till mig - tydligen i egenskap av feminist - att "ja, jag tänkte ju också sådär, att det inte är nån större skillnad pojkar och flickor, tills jag fick mina barn och faktiskt SER, att det ÄR det ju!"

Och så fortsätter resonemanget. Typiskt så att det visat sig att pojken ju 'liksom instiktivt' älskar bilar och säger 'brum', medan flickan bäddat ner sina dockor och kört runt dom i barnvagn.

(När jag frågar om det inte är så att man kanske kan tänka sig att det faktiskt kan förhålla sig så att båda barnen de facto gillar saker som rullar, rör sig, men att pojken faktiskt fått en bil och flickan en barnvagn, brukar många tystna en kort stund, men skakar sedan av sig denna icke-alignerade analys och fortsätta extrapolerandet av sin könsanalys baserat på sina egna barn.)

Ååkej.

Mitt problem är bara att om jag skulle extrapolera könstypiska egenskaper utifrån mina egna barn så skulle utfallet bli ett helt annat:

- Pojkar älskar att göra sig fina; ska jämt ha parfym och måla naglarna.
- Typiskt pojkar att leka två!
- Flickor vill ha bekväma kläder, kjol går fetbort, eller det spelar egentligen inte så stor roll, men pojkar däremot, dom ska ju jämt hålla på och byta kläder fem gånger innan man kan gå.
- Ja se flickor, vildbasar!, dom är ju som dom är, sätter sig på varandra, klättrar i träd, måste få utlopp för sin energi!
- Pojkar är så gnälliga och känsliga - blir hungriga, trötta, kissnödiga...
- ...

Och så är det naturligtvis inte för alla. Det jag menar är bara att det fortfarande är vi vuxna som tillskriver våra barn könstypiska egenskaper och att många ser det dom vill se eller det dom tror att dom ser. Jag också. Men jag försöker att inte göra (alltför många) spöktolkningar som inte finns där.

Galjonsfigur

Eller, som en fd chef till mig, tillika VD för ett stort bolag, brukade svara.

Hon var lång, säkert 1,80, och stor, skulle tippa på en matchvikt på 120 kg, och dubbelhakorna guppande som Atlantvågor när hon la upp sina gapflabb på styrelsemötena.

Extremt säker på sig själv, och full av humor och glimt i ögat, förekom hon gubbarna i ledningsgruppen med att dundra in i rummet och ropa: "Tjena gubbar, här kommer er galjonsfigur!"