Bästa dotterns bästa kalas ever

På vår bakgård i stan. Sjukt bra.

Omväxlingen som sagt

Två helger i stan och jag njuter av helgen på landet!
Loppis, marknad och svampletning som resulterade i en kasse Karljohan som sauterades med smör, lök och vitlök. Hög luft, sol och spegelblank sjö.
Och den här hösten alltså! Fantastic och fantastic to be!

Nu har jag precis fått ett turkiskt ångbad med finfint sällskap att se fram emot!

Lobbyist javisst

Det finns viss påverkan och vissa påtryckningar på sina barn man är mer nöjd med än andra. Att försaka lerig, iskall och rätt usel (för sonens del) fotboll för classy inomhusfäktning i tjusiga vita tights med svincool värja och sjukt snygga moves är en sådan.

Dansen en annan. Efter första lektionen spelas nu Adam Tensta på fredagsmyset och testas ännu coolare moves. Och plötsligt är det legitimt för tioåringen att moondanca.

Och på måndag börjar pardansen. Dotra och hennes sjukt modige och prestigelöse klassis börjar dansa tango och rumba och quickstep och min inre primadonna jublar.

Men ABSOLUT. Dom får välja helt själva. Jag har bara ett liiitet lillfinger med i utkanten av hrm... vissa beslut. *visslar*

Typiskt bra

Nästan 7 km.
Och med mig hem har jag fantastiska lax/torskbiffar med vitvinssås från vår (lyx)personalrestaurang.
Typiskt bra dag.

Hemligt recept

I somras köpte vi en liten kokbok med lokala recept. Unge herr i huset bakade chokladtårta enligt det "hemliga receptet" och den är enligt båda barnen den godaste chokladtårtan ever. Here goes:

Bästa receptet på picklad rödlök

Bara sådär. Nu när jag äntligen hittade det igen på nätet så passar jag på att dela:


Källa: www.hamburgare.org

Osynk

Terminen är blott inne på sin andra vecka och vi är redan i osynk.
Framförallt jag.
Jag vill ju så gärna ha stenkoll, åtminstone få känna att jag åtminstone - den enda gången terminen startade - har haft det.
Men barnen har (fortfarande) ingen koll, och verkar inte förstå grejen med att ha det heller.
Och maken tycker jag överdriver vikten av att ha koll.

Själv ba: GAAAAAAAAH! (kan ingen förstå mig!!)

Så saker händer på marginalen. Igen. Reaktivt åtgärdande. Innegympaskor inhandlas kvällen före innegympan. Kalaspresenter handlas på vägen till kalaset. Osv. Och den enda som verkar lida är jag. Och mina listor. Som bara blir längre.

Smashing!

Först te och champagne och räksmörgås och scones och praliner på Svenskt Tenn där till och med WC:t är stylish.





Sen spontan utgång om aftonen, lite roséchampagne, och ett helt fantastiskt litet dekadent tjugotalsställe. Prohibition punch i tekoppar, öl i papperspåse och burleskdans på bardisk med tuttfransar!








Och så tjuvröka smala Vogues, och trippa i highheels för en night cap (givetvis champagnecocktail) på Palais Metropol. As in France.

Nästa boende!

När barnen flyttat hemifrån (om dom nånsin gör det i den här stan), då ska vi flytta hit:


Fatta grejen! Room-service från hotellet brevid! Hotellstädning! Man ba JA TACK!
Och precis det huset (gamla posthuset med fönster fantastico) har jag passerat och suktat efter och tänkt att "det borde dom göra om till lägenheter" (och så gjorde dom det).
(Sen att det är obscent dyrt... men jag har bott här för länge, jag är avtrubbad)

Anledningen till att jag inte gör selfies

Jag vet inte hur man lyckas se normal ut. Eller varför.

Är det inte räkningar är det sånt här

Vad hände med parfymerade kärleksbrev och brevkompisar i Kalle Anka..?

Klänning med ansiktshår

En effekt av mitt nya jobb är att jag bytt dresscode.
No more jeans (visserligen snygga) och kofta (visserligen classy) och lågskor.
Hej klänning, klänning, klänning och highheels.
Vilken har föranlett en viss besatthet (som alltid) i att hitta roliga klänningar.
Särskilt gillar jag klänningar med lustiga mönster. Älskar tillexempel min mops-klänning.

Nu senast klickade jag hem denna lilla goding och tänker mig mina tiocentimeters vintage-Steve Maddens till, och en liten puffärmskavaj, ja?

Klänning från Closet

Politiken

Saker man inte vill bli citerad på: "Demokrati funkar ju inte när gemene man är idiot!"

Världen behöver ju vakna! (Lät lite Jehovas?) Hur kan man på allvar tycka att lägre skatt med urholkad gemensam välfärd är bra? Att företagens väl och ve är viktigare än miljön och klimatet och våra barns framtid? Att RUT-avdrag (som subventionerar en redan välbeställd medelklass' fiktiva jämställdhet) är viktigare än mer resurser till skolan? Att vi inte ska dela med oss allt vi nånsin bara kan till dom som kommer hit från krig och misär? Vad är det för FEL på folk?!

I den kontexten kan jag i mina mörka stunder fälla såna där uttalanden. Elitistiskt och cyniskt, jag vet.

Är redan trött på valdebatter. Dom bara ljuger och hittar på. Svarar inte på frågor som man faktiskt hade behövt svar på. Talar inte klarspråk. Bara populism och pajkastning. Tråkigt!
Säg förlåt nångång, säg "jag vet att vi lovade fler vårdplatser inför förra valet och så blev det inte så - det är skittråkigt och pinsamt, jag vet!"
 

Selfies

Nyfriserade fjärdeklassaren. Egen nyckel, eget skåp, egen agenda. Totalt.


Kontorsarbetaren. Inser varför jag inte gillar "selfies". Jag gör mig bäst IRL.

Stylish helgish

Fast man är en gift tvåbarnsmamma med heltidsjobb och ridbyxlår så kan man ibland, små stunder, förnimma den där pirriga ungdomliga frihetskänslan.
Som... när man får en (ytterligare en!!) helg i stan alldeles själv (son på övernattningskalas och make och dotter på fisketur på landet) och då ska gå och

DRICKA TE OCH CHAMPAGNE PÅ ESTRID ERICSONS TESALONG PÅ SVENSKT TENN!

(Sjukt bra att ge bort presenter på sånt man själv vill göra. Tips!)

Och sen. OCH SEN!! Sen ska man ut och DRICKA DRINKAR på kvällen! Sådär lite nonchalant. Välja nån sammetsröd soffa och en dekadent champagnecocktail och ha highheels och babbla.

*glad*

Skolan

Så idag börjar alltså sonen 4:an.
Ny skola, ny klass, ny självständighet.
Vad är det som slår mig?

Dom slitna lokalerna, bristen på information och fritids.

Skolan renoverades senast för 20 år sen. Lokalerna är nergågna, slitna. Skrivborden har hål efter 19 år på nacken. En miljö man som arbetstagare aldrig skulle acceptera. Toaletterna lämnar allt att önska. På Fritids hänger dörrar på trekvart och den lilla käcka gardinkappan är till hälften nedriven. En blir missmodig. En funderar lite om det är den kommunala utjämningspolitiken som lämnar innerstadsskolor i fysisk misär?

Digitaliseringen i skolan känns... artonhundratal. Klasslistorna kommer i pappersformat och på Fritids står två (2) härkedatorer på vilka man får boka tid, max 20 min. Tydligen kan inte information överföras från den gamla skolan till den nya, så alla epostadresser och telefonnummer måste ånyo fyllas i.

Jaja. Huvudläraren verkar bra. Hon är specialutbildad i matte så det känns kanon. Sonen har inga högre förväntningar på sanitärt fräsch toa eller nymålade korridorer. Och huvudsaken är väl att han trivs. Att lärarna är bra, undervisningen håller måttet och att han har kompisar.

Men hur kan det vara sådan skillnad på skolor..?

Huvudvärken del 2

Okej, så igår var en mardrömsdag headwise.
Baksmällehuvudvärk efter extremt trevlig spontanmiddag hos sonens kompis föräldrar (massa vin och sent) i kombo med den underliggande huvudvärken från hell. Stoppade i mig en Sumatriptan (migränmedicin även om jag inte vet om det är migrän jag har) eftersom inga andra piller hjälper vilket tog bort stålkniven som borrade in sig bakom ögat, även om jag var seg och trött hela dan och mest låg på sängen och läste Helena von Zweigbergks "Än klappar hjärtan" (rekommenderas!!).

Imorse. Vaknar jag med samma stålkniv som borrar sig in bakom samma öga. En tung hjälm som liksom trycker ner pannan och ger mig hundögon. Lätt illamående. Irritabel. Fjärde morgonen således.

Ringer vårdcentralen och får en tid. "Blir det värre så åk in akut!". Kändes ju... lättande?

Vet inte om det är:
a) stress (fast jag är inte stressad direkt? och jag gillar verkligen jobbet)
b) att jag enligt tandläkaren gnisslar tänder på natten
c) att jag behöver glasögon (har ju linser men kanske behöver terminalglasögon?)
d) hjärntumör

Tror inte jag får veta på onsdag heller, men just känns det öken eftersom jag - trots att jag fungerar med denna tablett - är tung i kroppen och huvudet och inte orkar engagera mig i att ta tag i allt nytt jag borde på jobbet, och inte heller orkar sätta tänderna i min försummade träning.

Alltid är det nåt.

Huvudvärken

Som ett brev på posten.
Har varit utan hela sommaren.
Och nu: PANG.
Molande, lågfrekvent headache som varar i dagar.

What is this..?!?

Nackar

Är en smula besatt av nackar för närvarande.
Korta nackar. Bobbade. Skråddade. Välklippta. Julie Andrews-nackar.
Spanar särskilt in en cool, snygg kollegas nysnaggade nacke och tänker att jag ger den här långkorta nacken jag nu har ett par månader, sen kör vi kortkort igen, ja?

Ökning

Idag var dom 4 av 47 från sonens årskurs på Fritids.
En ökning med ungefär 400% sen i måndags.
Lyckan var total!

Saker jag har sjukt svårt för

Kamouflage-mönstrat
Trekvartsbyxor med dragsko
Tanka bilen
Midjelångt hår på folk över 40
Jesus-sandaler
Näshår
Snoriga barn

Frågor på det?


 

En liten kommun i Skåne

Det finns en liten kommun i Skåne där jag är född och uppvuxen.
Denna lilla kommun består till 98% av skåningar i tredje generationen. Av småföretagare. Vit medelklass som av hävd och gammal orannsakad vana röstar mörkblått. Låg skatt. Stor valfrihet. Åt helvete med staten.
Länge tog man inte emot en enda invandrare. Och var stolta över det. Tryggt. Litet. Säkert.
Och så jävla intolerant.

Jag kände mig alltid som en udda betraktare från utsidan.
Kanske hängde det ihop med att mina föräldrar aldrig riktigt deltog i det lokala livet. Kanske att pappa var smålänning och mamma nerflyttad hela vägen från Malmö.
Kanske var det bara jag.

Men tydligt minns jag hur jag väldigt tidigt mådde sjukt dåligt över den intolerans som rådde i lilla kommunen. Vi och dom. HIV-smittade skulle stämplas i pannan. Flyktingar kunde gott stanna där dom kom ifrån. Homosexuella var äckliga och borde buntas ihop sättas på en ö. (Verkliga citat från högstdiet i den skola jag gick.)
Den enda adopterade killen på skolan kallades skämtsamt "n*gern" och åtföljdes alltid av en mängd förklaringar när han skulle presenteras ("alltså han är faktiskt adopteeerad", så att ingen gud förbjude skulle tro att han var invandrare).

Jag tog mitt pick och pack och flyttade knappt fyllda 18 och har aldrig nånsin ångrat det.

Man kunde ju tro, eller iallafall hoppas, att folk skulle växa upp, få lite vidgad världsbild än sina föräldrar, mogna, och i takt med globaliseringen känna sig som världsmedborgare som alla delar på den jord vi satts på.
Men nej.

I mitt FB-flöde rinner det nu förbi länkar, artiklar, statusar som mer eller mindre öppet visar intoleransens och smygrasismens fula tryne. Min gamla klassisar har blivit som sina föräldrar. Inte otippat bor dom kvar, och håller krampaktigt fast i det som en gång var.

Jag äcklas. Ledsnar. Sörjer.
Och slits mellan att dumpa dessa gamla spöken, eller försöka påverka. Posta motargument i flödet. Ta diskussionen.

Jag skäms när folk frågar var jag kommer ifrån.

Lärkor

Okej, så barnen var glada som uppspelta lärkor efter första dan på Fritids, TROTS att det visade sig vara storfritids på annan skola, TROTS att ingen av närmsta kompisarna var där.
Stödjer det mina teser? Ja.

Och jag är glad som en lärka efter en dag på Kontoret - finkaffe med kollegor, go'lunch på taket (och dessutom har jag för första gången utnyttjat förmånen att köpa med matlådor hem för inga pengar alls och fick sjukt mycket supergod hemlagad moussaka med lammfärs med mig), lugnt tempo och bara tillförsikt inför hösten.

Och i källaren har jag en skatt: Blocket:ade hem en finfin trettiotalsrottinggrupp i danska design till landet, all inclusive med blommönstrade originaldynor, som herr C åkte och hämtade långt upp åt Gävle till. För en spottstyver har jag fått den finaste loungegrupp man kan tänka sig! Glad!

Och bloggen - detta försummade hjärtebarn - ska få en chans till bland all FB och Insta-konkurrens.

Och angående sommarlov!

Och på det temat:
Det här med tio veckors sommarlov?

Vilket jubelidiotisk idé.
Sneglar avundsjukt på engelsmännens system med tre terminer per läsår och lite kortare lov däremellan.

Vem kan sysselsätta/underhålla/omsorga sina barn TIO VECKOR??
För vet ni, från och med nästa år har vi inget Fritids på sommaren! POFF bara. Puts väck.

Tydligen ska en tioåring (going on eleven visserligen) antingen
a) klara sig själv i typ sex veckor
b) förutsättas ha existerande, fysiskt och psykiskt friska mor/farföräldrar som ställer upp och passar
c) förutsättas ha stentäta päron som finansierar sex veckor olika lägerverksamheter

Nä men alltså seriöst?
Och redan nu - när vi HAR Fritids - så verkar föräldrakollektivet drabbas av nån slags panik och tar sina barn ur skolan samma dag som skolavslutningen och dyker inte upp igen förrän till skolstart.
Vilket innebär att våra barn som ska gå på Fritids, och vill det eftersom dom också är SJUKT TRÖTTA PÅ VARANDRA OCH OSS, inte tycker det är så roligt som dom hoppats eftersom det inte är NÅGRA ANDRA BARN DÄR! GAAH!

 

Slut på semestern!

Efter en lång fantastiskt härlig sommar.
Följande påstående gäller:

Jag är så SJUKT TRÖTT PÅ BARN.
Jag är så SJUKT TRÖTT PÅ FRUKOST, LUNCH, MIDDAG, FRUKOST, LUNCH, MIDDAG i all oändlighet.
Jag är så SJUKT TRÖTT PÅ MITT SLAPPA SOMMAR-JAG.
Jag längtar till stan.
Jag ska aldrig flytta från stan. Nånsin. Jag älskar stan.
Framförallt älskar jag stan när jag är ENSAM och har trevligt afterworksällskap och får dricka kall öl på en takterass i stan.
Jag får snart åter ÄTA RESTAURANGLUNCHER I ENBART VUXENSÄLLSKAP.