Ja, alltså. Hur är era familjesemestrar?
Ibland bara känner jag att vi... så jädra sällan har det KUL när vi är lediga tillsammans. Vilket ju låter helt tragiskt.
Det blir mest tjat och tjafs och olika höga förväntningar hos olika individer som aldrig infrias vilket leder till besvikelse och sura miner.
Vi är liksom inte den självnöjda familjen som har sådär tokroligt ihop och skrattar när saker går galet och njuter av att umgås. Neej... vi är ju samma personer som när vi står och skriker i hallen om morgnarna som vi är när vi befinner oss i andra kulisser, må det vara skidbackar eller palmstränder.
Vi hade en långhelg i Romme. Klart att det stundtals var bra. När barnen var iväg på skidskola till exempel. :-) Men njutbart? Njä. Tjafs vid frukosten (ät nu upp gröten så du orkar åka nåra åk innan du börjar gnälla och frysa), gnäll och tjat och svettpanik vid påklädning (aaaj min pjäxa sitter för hååårt, paaaaaappa!, maaaaaaamma! jag kan inte knäppa hjälmen), tjafs i backen (jag VÄGRAR åka svart backe!, vi vill åka i skogen!, väääänta!), sen efter ett par åk (jag fryyyyyser! jag vill ha choklad! jag måste kissa!) och så skidskola 90 minuter, pust, ett par åk själv (men inte tillsammans eftersom jag åker så jävla långsamt och alla andra åker svarta stup i 180), sen trängas med tusen personer i gulasch-kön, några åk till och sen hem. Föräldrarna aptrötta.
Jag vet inte. Samtidigt gillar jag ju att åka skidor, och barnen är snorduktiga efter bara tre säsonger. Och ibland har man små trevliga samtal i liften. Och åken funkar.
Vi avbokade iallafall sportlovsstugan i Kläppen. Sju dagar bara familjen och ovanstående funkar nog inte just nu. Förra året hade vi sällskap av våra trogna resvänner, men dom är i solen detta år.
Ibland bara känner jag att vi... så jädra sällan har det KUL när vi är lediga tillsammans. Vilket ju låter helt tragiskt.
Det blir mest tjat och tjafs och olika höga förväntningar hos olika individer som aldrig infrias vilket leder till besvikelse och sura miner.
Vi är liksom inte den självnöjda familjen som har sådär tokroligt ihop och skrattar när saker går galet och njuter av att umgås. Neej... vi är ju samma personer som när vi står och skriker i hallen om morgnarna som vi är när vi befinner oss i andra kulisser, må det vara skidbackar eller palmstränder.
Vi hade en långhelg i Romme. Klart att det stundtals var bra. När barnen var iväg på skidskola till exempel. :-) Men njutbart? Njä. Tjafs vid frukosten (ät nu upp gröten så du orkar åka nåra åk innan du börjar gnälla och frysa), gnäll och tjat och svettpanik vid påklädning (aaaj min pjäxa sitter för hååårt, paaaaaappa!, maaaaaaamma! jag kan inte knäppa hjälmen), tjafs i backen (jag VÄGRAR åka svart backe!, vi vill åka i skogen!, väääänta!), sen efter ett par åk (jag fryyyyyser! jag vill ha choklad! jag måste kissa!) och så skidskola 90 minuter, pust, ett par åk själv (men inte tillsammans eftersom jag åker så jävla långsamt och alla andra åker svarta stup i 180), sen trängas med tusen personer i gulasch-kön, några åk till och sen hem. Föräldrarna aptrötta.
Jag vet inte. Samtidigt gillar jag ju att åka skidor, och barnen är snorduktiga efter bara tre säsonger. Och ibland har man små trevliga samtal i liften. Och åken funkar.
Vi avbokade iallafall sportlovsstugan i Kläppen. Sju dagar bara familjen och ovanstående funkar nog inte just nu. Förra året hade vi sällskap av våra trogna resvänner, men dom är i solen detta år.
2 kommentarer:
Hahaha! Tack för att jag inte är ensam!
Det blir bättre om bara några år, jag lovar... När barnen är så stora att de inte gnäller när de är trötta, frusna, whatever. När de själva kan åka in till stugan. I övrigt kan jag bara hålla med, det där med olika förväntningar och att man fortfarande är samma person även om man har semester. Mitt morgonhumör blir ju inte bättre bara för att jag befinner mig i en stuga i fjällen. Och barnen droppar fortfarande alla saker exakt där de står, trots att de är på semester.
Skicka en kommentar