Ok så jag går i väntans tider och bajsar löst.
Sover dåligt, stirrar apatiskt. Humörpendlar något alldeles galet.
Fan vad kroppen kan gå bananas pga lite nervositetspåslag.
Varför då undrar ni (eller inte)?
Jag har sökt ett jobb. Som jag vill ha. Verkligen.
Inte bara själva jobbet, alltså arbetsuppgifterna, utan allt runtomkring.
Livsförändringen. Nytt kontor. Nya kollegor. Tom inbox. En plats i staden.
Det hade varit så perfekt. Så perfekt att... jag är orolig bara därför.
Så jag gick vidare från första gallringen. Ett fytiotal sökande.
Så jag gick vidare ett första intervjun. Till personlighetstest och en andra intervjuomgång.
Och sen... skulle dom höra av sig, för vi var två kvar.
Och så går dagarna och man försöker tolka in om det är bra eller dåligt ("har dom i detta nu dialog med den andre..."). Och magen kajkar ur. Och nattsömnen. För man har nånstans mentalt redan checkat ut från sitt gamla jobb. Man har redan börjat fundera på nya lunchställen. Alternativ på promenadvägar till och från nya jobbet. Och inser att man kommer bli så SJUKT besviken - ja rentav störta ner i ett svart hål - om man får ett negativt besked.
Så då ringer HR-chefen imorse och frågar om hen ringer olämpligt. Och klumpen i magen och tusen nervtrådar som desperat försöker tolka röstläget och på millisekunddelar sänder signaler till hjärnan. Och så säger hen att "du är en av våra starkaste kandidater, så nu är det dags för referenstagning, inskick av betygskopior och möte med högsta chefen i nästa vecka".
Och jag ba: "Fantastiskt kul! ABSOLUT! Det fixar jag pronto!"
Och jag ba (i hjärnan): Vad betyder det vad betyder det vad BETYDER DET???
Är jag numero uno eller finns det andra kvar i bilden??
Hänger det på gärsgår'n eller är jag safe?
VA VA VA VA???
Fortsättning följer...
Sover dåligt, stirrar apatiskt. Humörpendlar något alldeles galet.
Fan vad kroppen kan gå bananas pga lite nervositetspåslag.
Varför då undrar ni (eller inte)?
Jag har sökt ett jobb. Som jag vill ha. Verkligen.
Inte bara själva jobbet, alltså arbetsuppgifterna, utan allt runtomkring.
Livsförändringen. Nytt kontor. Nya kollegor. Tom inbox. En plats i staden.
Det hade varit så perfekt. Så perfekt att... jag är orolig bara därför.
Så jag gick vidare från första gallringen. Ett fytiotal sökande.
Så jag gick vidare ett första intervjun. Till personlighetstest och en andra intervjuomgång.
Och sen... skulle dom höra av sig, för vi var två kvar.
Och så går dagarna och man försöker tolka in om det är bra eller dåligt ("har dom i detta nu dialog med den andre..."). Och magen kajkar ur. Och nattsömnen. För man har nånstans mentalt redan checkat ut från sitt gamla jobb. Man har redan börjat fundera på nya lunchställen. Alternativ på promenadvägar till och från nya jobbet. Och inser att man kommer bli så SJUKT besviken - ja rentav störta ner i ett svart hål - om man får ett negativt besked.
Så då ringer HR-chefen imorse och frågar om hen ringer olämpligt. Och klumpen i magen och tusen nervtrådar som desperat försöker tolka röstläget och på millisekunddelar sänder signaler till hjärnan. Och så säger hen att "du är en av våra starkaste kandidater, så nu är det dags för referenstagning, inskick av betygskopior och möte med högsta chefen i nästa vecka".
Och jag ba: "Fantastiskt kul! ABSOLUT! Det fixar jag pronto!"
Och jag ba (i hjärnan): Vad betyder det vad betyder det vad BETYDER DET???
Är jag numero uno eller finns det andra kvar i bilden??
Hänger det på gärsgår'n eller är jag safe?
VA VA VA VA???
Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar