måndag 3 februari 2014

Dessa känslomässiga bergochdalbanor

Uppochneruppochner. Två steg fram tre bak.
Är det bara årstiden som spökar så infernaliskt eller är jag knäpp på riktigt?

Mitt humör. Alltså. Mina känslor. Aj.

Förra veckan full av försiktig flow. Något litet, yttepytte, lossnade, kravlade sig framåt. Sen PANG! Det lilla träffades av en stor fot. Drog sig in i sitt skal igen.

Inga stora saker, nej. Allmäntillståndet bara.

Ingen sportlovsresa att se fram emot. Även om det var rätt beslut känns det trist.
Är inne i en slags process med ett - eventuellt - jobb som känns... extremt nervöst. Pendlar just nu mellan upphetsning och att stå på randen av ett svart hål att falla handlöst ned i.
Mitt 40-årskalas som har så många pusselbitar som ska falla på plats. När jag äntligen hade hittat en helg som funkade så... funkade inte den ändå. Jag är ju en sån som vill att alla ska komma. Står nu i valet och kvalet att behålla och missa eller skjuta på och missa annat. Asch.

Och så vet jag ju att det bara är jag själv som kan ändra min egen sinnesstämning. Den pressen också. Ibland behöver man ju lite yttre omständigheter som en hjälp på traven. Men det vill sig alltså inte riktigt just nu.

 

Inga kommentarer: