torsdag 7 mars 2013

Barngnällstolerans noll

Jag är inte särskilt tolerant.
Har jag insett.
När jag studerar andra föräldrar.

Som verkar orka med gnäll, tjat, dåligt uppförande i så mycket högre grad än jag.
Jag klarar inte det. Har liksom en sådan extrem nolltolerans. Ibland så att jag själv undrar om det är normalt.
Jag H-A-T-A-R verkligen all sorts gnäll. Det gör liksom ont i kroppen. (Jag inser att jag låter som en sur gammal gubbe, men det här med att barn ska få stoja och låta och skrika och gnälla. Varför då?)

Så: hur kan man som förälder sitta och titta på när ens unge förstör för alla andra på exempelvis en betald aktivitet? Jag fattar inte. Tror man att man även betalt för att tränaren/läraren ska uppfostra ens barn?
Jag hade skämts, tagit mitt barn i kragen och gått hem. Punkt.

Igår var andra gången som en unge på ena barnets aktivitet störde ut lektionen. Tränaren sa till upprepade gånger. Reagerar man inte som förälder när man hör sitt barns namn tjugo gånger, av någon med irriterad röst?


 

4 kommentarer:

Käthe sa...

Fruktansvärt irriterande när inte föräldrar reagerar och säger till! Händer tyvärr ofta här med.

Malinka sa...

Samma nolltolerans här. Hatar det. Hatar andra föräldrar som bara skiter i det.

Annika sa...

Du är definitivt inte ensam. Jag är precis likadan. Ger nolltoleransen ett ansikte.

Hur de där andra föräldrarna är funtade, det är för mig en gåta.

Anonym sa...

Provade på skolparyt i förra veckan att notera, registrera, men inte agera. tänker att jag kan f-n inte ta ansvar för andras barn NÄR DERAS EGNA föräldrar är i rummet! (Karatesparkar under dans-stop)