Jag hade en gång en släkt.

Två äldre kusiner på moderns sida.
När modern och hennes twinsister slutade prata med varandra, och det höll i sig i ett decennium (vilket är en sjuk story i sig), så valde kussarna att göra detsamma.

Dom svarade inte ens på inbjudan till vårt bröllop, och när jag tog en tjur vid ett horn så fick jag världens konstigaste harang till svar.

Nu har det gått tio år sedan denna kontakt (och fjorton sen mödrarna slutade prata). Mödrarna har dock börjat tala med varandra igen sen ett par år tillbaka. Kusintjuren och jag har barn i samma ålder.

Så jag orkar. Jag gör det igen. Ber min moster om hans epostadress och skickar iväg ett litet fint mail med en utsträckt hand (trots att jag borde lärt mig från förra gången). Helt opretto. Inga förplktelser, bara ett mail med en förflugen tanke om att nån gång kanske ses igen, såhär fjorton år senare. En dum tanke inser jag nu. Idag, två veckor senare (bara det!), kom kanske världens mest bisarra svar. Världens! Så galet på så många sätt att jag måste dela med mig av ett par citat:

" Vi har funderat på ditt förslag att återuppta bekantskapen, något som vi uppskattar att du tagit initiativ till.

I och för sig har vi inget emot att träffa er igen, men det är nog inte realistiskt att tro att vi kan komma att ha en bestående relation. Med hänsyn till att vi bor på olika håll krävs säkert ett stort engagemang från båda sidor.

Det känns som att vi måste ägna vår tid och kraft åt att träffa våra syskon på båda sidor, något som lätt försummas i en tid då karriär och barnen tar stor plats. Vi har också ett visst socialt nätverk i närområdet som vi försöker hålla vid liv. Jag har en barndomsvän i Sthlm, som jag försöker hålla kontakten med. Vi ska nu träffas, men det var tre år sedan vi sågs.

Alltså tror vi inte att det är särskilt meningsfullt, i vart fall inte som vi ser det just nu, att återuppta bekantskapen."

Jag ger upp på släkten nu.
Over and out liksom.

Tio år av äktenskaplig kärlek

Kvällens klo

För att det är så himla roligt bara.

Från Förenta till Flen

Många first-timers denna veckända.

Drog direkt efter USA-möte ner med dottern till Sörmland på fredagen för att möta bygg-tjomme klockan tre på Hotell Kantarell och gå igenom badrummet. Fick eld på första försöket i brasan, handlade sånt som vi gillar bäst (avocado, halloumi, vitlöksmarinerad broccoli). Sov tätt ihopkurad med älskot, bara lite mörkrädda.

Baxade ur badrumsmöbler, trixade upp livsfarliga garageporten, demonterade nya takboxen och drog till Eskilstuna för att tjacka duschväggar, mugg och hämta far och son på den centralstation jag mest förknippar med ångestfyllda tisdagar.

Målade klart köksluckorna, skruvade fast nya vintageknopparna och valde badrumsytskikt.

Hann också med lite svampplock, marschmallowgrillning och virkande av ett styck luva.

Slutade med att vi inte orkade stressa tillbaka till stan för de dubbla simskolorna, utan stannade på landet, kirrade taggsvampsomelett och grävde upp rabatten.



 

Älskot i luva

Dagens vill-ha-bok

Dansa Pausa

Lite så. Men den mentala pressen maler på, dygnet runt.
Det är badrumsmöbler som ska hämtas, barn som ska tröstas, strategiska samtal på jobbet som ska förberedas, lov som ska planeras, byggfolk som ska träffas, fönster som ska målas, nycklar som ska lämnas och en huvudvärk som inte lämnar mig ifred.

Gah!

Kokkonen

Och dottern kände sig som Askungen när hon inte ens fick i tån.

"Virka en mössa på en kväll"

Nåja, två kvällar tog det.
Sonen beställde en turkos och limegrön samt en neongul (!).
Började med den förra.

Kantarellvägen levererar

Varför det är lite mycket just nu

1. Fasadrenoveringen from hell.
Vem trodde att man skulle bli så nedstämd av att ha huset inplastad med noll utsikt.
Eller för att vi åter fått kilovis med fint slipdamm i hela lägenheten eftersom man ju öppnar fönster INIFRÅN och dessa måste slipas trärent för att kunna målas om.
Eller att det, när borrningen och bilningen from hell var över (som dessutom orsakade ett borrhål rakt in i vardagsrumsväggen), visade sig att dom där stålbalkarna som håller hela balkongfaderullan uppe, är totalt sönderrostade och måste bytas vilket i värsta fall betyder riva upp parkettgolv och bila loss the whole fucking thing. I VÅRT VARDAGSRUM. Eller att herr C är ordförande i föreningen och sitter i krismöten titt som tätt.

2. Fuktskadan i badrummet på landet som nu gjort att hela badrummet är utrivet ned till trossbotten och reglar. Och att vi bara får ut 20% på försäkringen. Och att där är byggdamm och glasull typ all over. Och att vi har typ två veckor på oss att planera ett nytt badrum, köpa grejor och transportera dit.

3. Biljäveln som är på verkstan sen ett par veckor igen. Som kostade oss 35 lök för ett år sedan - ett trauma som fortfarande icke får nämnas i det Tjockalockska hemmet - och nu enligt skinnarverkstan skulle kosta oss 20 till. Där herr C gör en Michael Douglas-i-Falling-Down och går in till verkstan med ett virtuellt bollträ och exploderar i ansiktet på servicechefen. Och där förhandling nu pågått i samma antal veckor, vi kör runt i lånebil modell miniatyr, och det kastas in takboxar och däck i förhandlingen.

Sen ska man hämta, lämna, utfodra, skjutsa och umgås med ungar.

Och jobba.

Haha. Hahahahahahahaha.

Parfymhyllan i mitt skåp

Man kan ju nästan tro att jag gillar Escada.

Veckans middagar

Kan jag stolt presentera eftersom det inte är jag som bestämt dom, utan Coop!
Provar denna vecka Coops matkasse. 599:- för fyra middagar fyra personer, rabatt 200:- vid första tillfället, således ynka 399:- för en veckas middagskäk. Är vad det kostar bara jag smyger förbi Sabis.

Rimmad lax med dillstuvad potatis och sockerärtor

Cool carbonara (gissar att det är typ vanlig pasta carbonara)

Garam masala kycklinggryta

Spansk frittata med majs och fetaost

Låter väl okej va´?

Le weekend

Tystnaden och mörkret om natten på Kantarellvägen är omslutande. Nära.

Fredag: Man glider in i Malmköping vid sextiden och stashar rostad majs och go'frukost. Sen ut till huset, på med en brasa, öppna en öl. Magiskt.

Lördag: Har man tur kvittrar fåglarna, sjön ligger blank och solen gassar in på altanen. Då kan man ta sitt medhavda rostade levain med Macallan-marmelad, sitt löskokta äggbondeägg och sin kopp rykande Skånerost och en filt och sätta sig ute.

Sen ligger dagen öppen. Vi som har svårt att släppa stan åker gärna in en sväng till Flen (denna metropol!) och handlar lördagsgodis eller garn.
Klipper gräs, räfsar, dricker kaffe, målar lite.

I lördags kom en lokal storm och blåste ner ett träd så strömmen gick i tre timmar. Extra mysigt då att tända massor av ljus, en brasa, och laga mat på gasolgrillen ute.

Just nu är vi dock mitt inne i stora badrumsprojektet, efter vattenläckan i somras. Allt har nu rivits ur, ner till reglarna, och byggfläkten brummar från källaren. Nersidan är en massa extra jobb, just nu, men uppsidan är ett badrum både större och nästan fräschare än vad vi har i stan.

Livet på landet.

Fifty shades of Grey

Nån som läser den?

Jag köpte den på flygplatsen och har rodnat lätt hela vägen ned till Neapel.
Ingen bok man vill att stolsgrannen ska tjuvläsa i.

Nu  börjar jag vänja mig. Det är osande kopulering på var och varannan sida.
Erotik med S/M-inslag.

Det stör mig inte, det är lite uppfriskande.

Det som dock stör mig är själva set-upen:
Han - rik, snygg, framgångsrik, dominant, självsäker.
Hon - ung, oerfaren, fattig, jobbsökande med dåligt självförtroende.

Nu har jag ju inte läst ut den, så det kanske kommer en genusvändning som ställer allt på ända.

Men visst, den är beroendeframkallande. Inte för kopulerandet, utan för deras inbördes relation. Han vill ha en strikt sexrelation, hon vill ha ett förhållande (ja, ni ser ju, även det ganska fördomsfullt stereotypt, no?).

Finns tydligen två böcker till, är en trilogi.
 

Ode till hösten

Hösten dras med oförtjänta epitet.
"Tungt, grått, kallt, mörkrets ankomst".
Ja, förvisso, men också detta:

Det har just varit sommar (som vädermässigt aldrig infriar de fåfänga förhoppningarna), men man har varit ledig.

Hösten är ärlig. Den lovar ingen värme, sviker inga förhoppningar. Den är som den är. I bästa fall klar och krispig, trenchcoatsaktig. I sämsta fall kurig, gråmolning och regnig. Men då har man sommaren precis bakom sig. Och framför sig julen. Det känns befriande att få sitta inne och kolla på TV. Man behöver inte bevisa nåt. Bara att kura ihop i soffan med en filt och lite te.

Våren däremot. Detta lömska schizofrena väsen. Det börjar redan i februari. Man hoppas och längtar, men det blir bakslag efter bakslag. Is som ligger sörjig och smutsig, snö som faller i maj. I april börjar man misströsta. Sommarkatalogerna från klädkedjorna hånar en med sina lätta sommarklänningar och sandaler. Själv hasar man fortfarande runt i vinterjacka och kängor.

I maj, juni är man desperat, men börjar låtsas som om det vore sommar. Fastän nordanvinden viner runt skolgårdarna där folk tar studenten i tunna bomullsklänningar.

Jag älskar hösten. Reservationslöst.

Flygfarandet

Nej, det är inte glamouröst att resa. Bara så vi sätter det rakt.

Lämnade hotellet efter frukost vid tio igår och var hemma i Stockholm vid ungefär samma tid, på kvällen. Då innehöll dagen den ångestfyllda packningen, när allt ska tryckas ihop i för liten väska, försening på första flyget (först evig väntan på rullstolslift till den rullstolsbundne passageraren, sen tankning, sen ett plan brevid som fått tekniska problem och inte kunna rullas iväg och därmed missade vi slottiden etc). Luftgropar i bergochdalbaneformat, inte kompatibelt med mitt känsliga balanssinne. Tjurrusning på ångestflygplatsen i fucking Frankfurt, som slutade i fem svettiga svenskar dumbstruck vid en gate som ändå stängts för evigheter sen.
Ombokning, mer väntetid, guiltgiftshopping.
Vidrovarmt på nästa plan, sen fryskallt när AC'n kom igång.

Dom som säger "ja men du får ju iallafall reeeeesa" är såna som aldrig rest.

Mobiliserar inför nästa resa, men stänger först av, snugglar ner mig bland mina finaste och drömmer om en virkhelg på landet.

Sjuhuhukt ont

Tänk varma svettiga svullna fötter i nya high heels.
Tänk sedan åtta vattenfyllda blåsor.
Tänk slutligen en människa som kvidande får ledas in i skoaffär för att enleveras sina fastsvullnade skodon.
Tänk akut nyförvärv. Flipflop.

Vesuvio

Se Neapel osv

Aaaah. Lång dags färd mot duntäcke och bok.
Bor naturligtvis på Via Carbonara, vad annars.

Re: Ang. PiccaPrint

Hittade ju äntligen en app för att framkalla foton som ligger i Iphonen - dvs i princip alla bilder jag tar nuförti'n.

Beställde och betalade ett tiotal för att testa, och för att mormor (som är i sorg efter att ena vovven gått bort) skulle få lite förströelse genom att titta på vår sommarstuga på bild.

Gick två veckor, nothing happened. Besviken.

Mailade och frågade vad fan.
Fick svar direkt, något hade gått fel, tusen gånger om ursäkt, och beställ igen, fler bilder än senast, du fåt allt gratis som plåster osv.

Beställde, betalade och vips! Dagen efter (!) låg paketet i lådan. Jättefina bilder, jättesmidigt.
Man kan även skicka till annan adress direkt (tex morföräldrar, vänner etc).

Så slutliga omdömet blir 4 av 5 sjömän.

Veckans hiss och diss

Sånt som är mindre bra:
Sendrag i nacken, skuldran som strålar ut i armen.
En förkyld son som nyser och hostar all over.
Kommer inte i min kostympennkjol, trots alla dessa mil av joggning.
Att vara i vårt hus är som att vara inuti en gigantisk tandläkarborr. Balkongerna bilas bort i fasansfullt oväsen.
Två rödögda barn vid lämning imorse due to mammans resabortande. Svårt det där.

Sånt som är bra:
Det regnar iallafall inte.
Blödigheten brukar gå över när jag väl kommer till flygplatsen.
Det är 29 grader i Neapel.
Jag kommer iallafall i kostymbrallorna.
Jag slipper kuvösen och tandläkarborren en vecka.
Det kommer bli fantastiskt att komma hem på torsdag, pussa barnen och dra till landet på fredag.

Det där kaklet, rätt in i osv

Helt galet. Allt har gått i spinn den här veckan, det har mer handlat om timvist zonförsvar än njutbart liv. Och helgen försvann i  - visserligen mycket trevlig - social samvaro back-to-back. Swischade från det ena kalaset till det andra, med drop-off för kidsen däremellan.

Hemma ligger livet kvar på golvet.
Stinkiga fotbollsstrumpor, blöta simkläder och en öppnad bullpåse med förtorkade köpekanelbullar.

Nya andetag, ny lackröd rollarollaväska och departure for Napoli imorgon.
Undertecknad drar på glajjorna och ska prata hållbar stadsutveckling ur ett energiperspektiv i bella Italia i dagarna tre.

Vi hörs.