Slicka på fingret

Dottern å andra sidan är inne i fasen 'ohälsosamt-fixerad-vid-springmask-och-sånt-som-man-kan-dö-av".

Kan man dö om man petar på en flugsvamp och sen slickar på fingret?
Kan man dö om man petar på ett smällbär och sen slickar på fingret?
Kan man dö om man slickar på fingret?

Får man springmask om man slickar på fingret?
Får man springmask om man äter socker och sen slickar på fingret?

Kan man dö av springmask?

Och sen slickar på fingret?

Femåringsfasor

Och dottern har kommit in i fasen rädd för att dö. Först för att hon stoppade ett blåbär i munnen efter att ha petat på en svamp som kanske var giftig. Sen för att det går springmask på dagis.
Och gråten eskalerade till hysteriskt hulkande vid läggdags, först ville hon inte säga, och sen kom förklaringen sötvis i det förtvivlade hysterihulket, att hon trodde att hon skulle dö.
Bäddade ner sötet i vår säng och låg nära nära hela natten.

Dottern, fem år men lång som en sexåring. Min amazonkvinna-to-be till dotter.
Modig som få. Försvarar både yngre och äldre. Men så liten och ängslig mellan varven.

Pannkaksstekning

Rusigt sommar-svin

Roligaste:
När dottern en morgon tittar upp med strängt seriös blick och säger att hon hett önskar sig ett barnvin.
Ett BARNVIN! Fattar vi väl!

Och vi ba: ??

Och när vi väl begripit, att ett 'barnvin' var en fransk flickas marsvin, klämmer hon till med: "Och det ska heta Vindröm!"

Som hon har väntat

Och medan storebror busade och tramsade bort större delen av sina terminer hos Gymnasterna, så tar lillasyster det på glädjefyllt längtansfullt och blodigt allvar. Iklädd ärvda Bamseshorts.

Sockervadd

Min prinsessa

Är inte rosa och glittrig.
Har inga klackskor. Än.
Hon har klänning ovanpå dom grå favoritshortsen.
Darth Vader-strumporna uppdragna till knäna.
Blåglittriga gympadojjor.
Hippie-mittbena och läppglans.
Munkjacka och nitarmband.
Örhängen och silverpilcykel.
Hon cyklar förresten som en tok.
Står på i uppförsbacken och svänger med slir.

Jag älskar henne oändligt.

Piercad dotter.

Två veckor gammalt nu. På sin fyraårsdag fick hon sina hett efterlängtade blåa blomörhängen. Och den lilla ljuvligheten sade inte ett pip. Inte då, när hålet gjordes. Inte nu, när det ska rengöras och vridas. Plikttroget snurrar hon blommorna varje kväll utan gny.
Själv var jag fem när jag fick mina. Och det är ett av mina få tydliga minnen från barndomen. Pur lycka.

Nu bor Mohammad Ali hos oss också.

Hela familjen på racingbåttur runt Djurgården och Fjäderholmarna. Roligt och spännande tyckte barnen. Sen klev vi av och dottern snubblade rakt in i ett stålräcke så det sa kras och blodet sprutade ur näsan. Den lilla knappkranen svullnade till dubbel storlek och den ömme fadern, nu drabbad av olidliga samvetskval (eftersom det var han som lyfte upp henne på bryggan in the first place) körde nästan mot rött i ilfärden till akuten.

Vid det laget såg hon ut som Mohammad Ali och vi började förlika oss på en framtid med en boxarnäs-dotter.

Läkaren var dock av den lugna sorten och sa att näsan hos barn består av brosk och att den absolut inte var bruten, men svullnaden består en halv vecka eller så.

Dramatik, dramatik.

På den sextonde dagen...

...kom vattkopporna som vi väntat på. Inatt vaknade dottern och påpekade att det kliade. När jag tände lampan var hela hennes lilla vetebullsmage full av röda blemmor.

Lappkast i planeringen (fast ändå inte, det var ju väntat) och jag jobbar hemma resten av veckan medan dottern kollar smurfarna och pudrar sig med mentholtalk.

På måndag åker jag till Kina. Men samtdigt anländer även vår svenska barnvakt från Stockholm, planerat sen lång tid. Tur för maken.

Nu tillbaka till smörj, espresso och jobb i svettig natt-tisha.

Den som snart fyller fyra

Med en mage som en nyjäst vetebulldeg, iklädd nyfådd manchesterkjol, önskar hon sig två saker i födelsedagspresent.

En sparkcykel. Det önskade hon sig hett redan i julas, men då kom inte dumma tomten med nån... Den ska helst vara rosa, med Spiderman på.

En liten spade. En blomspade. Och kanske en blomma till. Som hon kan plantera.

Det är nåt alldeles särskilt med denna fyraåring to be. Jag lovar.

Fotokonst

Dottern fotograferar det viktigaste hon kan hitta.

Sina mysbyxeklädda ben.

Little miss X-mas

Morsan i fåtölj.

Hur man lockar på en snart-fyraåring nåt klänningsliknande

Min dotter dissar klänningar. Helt.
Hon påstår förvisso att hennes favoritfärg är rosa (säkert nåt hon hört) men framhärdar i val av kläder ur färgskalan ärtgrönt till marinblått och av formen jeans & tröja eller möjligen skjorta.

Eftersom vi skulle på kalas i lördags.
Eftersom jag ofrivilligt fick tre timmar på Kastrup.
Så var jag djärv nog att inhandla ett par vita linneknickers och en klänningsliknande tunika i - just det - marinblått, (rött) och ärtgrönt. Tänkte att kanske kanske.

Presenterar det hela som en present (kanske lite taskigt) och gör ett stort nummer av att kalla den för "PARTYYY-blusen! Wiiihaa!". Förmodligen för att jag varit borta några dar och hon saknat mig föll hon som en fura för mitt fula trick och blev sålunda kalasets finaste. Fortfarande ingen klänning, men hey, man vill ju klättra i träd!

Allan i Dalen

Vi måste ta henne på allvar säger hon.
Och det har pågått i veckor nu.
Och hon är alltså inte tonåring utan blott treå'thalvt.

Dottern har bytt namn och vill att pappa ska sy henne matchande byxor.
Vad hon heter? Hon heter Allan i Dalen och inget annat. Byxorna ska vara gröna.

Får man ta kväll nu?

Ur säck i påse?

Dottern är så... märkligt underbar.
Säger dom mest oväntade saker, för att vara nyss fyllda tre år.

Idag: Jag säger nåt, förklarar varför hon inte får göra ditten eller datten.
Dottern stilla i soffan, tittar rakt framför sig, säger mycket allvarligt

-"Jaha. Så det menar du."

Ode till en dotter

Dottern fyllde tre år igår och det firades flera gånger, först med gud- och glamourföräldrar (varje barn borde förresten ha en glamourperson i sitt liv) på Österlen, sedan med mormor och morfar i Malmö.

Dottern, denna lilla hallonbakelse, detta gos, detta äppelmos, denna marsipangris vars mage är som en mjukjäst vetebulle, hon doftar alltså hallon i nacken men vägrar klänning. På kalaset hade hon muffinsklänningen på sig enbart om hon fick ha Emilbyxor under. Klart hon fick. Sen åkte klänningen strax av. Dottern, som önskade sig en "liten liten dator (!) till sin bästa kompis på dagis" i födelsedagspresent men blev lika galet glad för allt hon fick och nästan gladast när storebror också fick sympatipresenter.

Jag somnar brevid min polkagrisdotter, min gottalotta, lägger hennes hand i min och snusar henne i hallonnacken med andakt och med vetskap om att det är en kort sekund i livet som jag får den ynnesten.