Och gråten eskalerade till hysteriskt hulkande vid läggdags, först ville hon inte säga, och sen kom förklaringen sötvis i det förtvivlade hysterihulket, att hon trodde att hon skulle dö.
Bäddade ner sötet i vår säng och låg nära nära hela natten.
Dottern, fem år men lång som en sexåring. Min amazonkvinna-to-be till dotter.
Modig som få. Försvarar både yngre och äldre. Men så liten och ängslig mellan varven.
3 kommentarer:
ja...alla dessa hemska funderingar de kan ha mellan varven. när man också ibland inte kan ge tillräckligt trösterika svar. som på frågan: KAN du dö INNAN jag blivit vuxen? nån som gärna vill svara?
Så mycket tankar de har. Min 9-åring är helt plötsligt hysteriskt mörkrädd. Vill själv kontrollera att dörren är låst varje kväll och att ingen står utanför.
Svårt att ge svar på alla funderingar.
Å ja, femåringar. Och nioåringar! Min numera tioåring var helt upp och ner när hon var nio. Men det hjälpte faktiskt at berätta varför- att det ofta är så i den åldern. När hennes rektor gick förbi och undrade hur det var fatt snyftade hon "äsch, bara lite nioårskris"... Vet inte om det funkar på femåringar, dock. Där hjälper nog bara kramar och sova nära (funkar på större också, förstås...)!
Skicka en kommentar