Den 26:e december på kvällen fick jag ett sms. "Framme Malmö. Mor."
Sedan dess alldeles tyst.
Inget svar på mina två svars-sms.
Man hade till exempel kunnat tänka sig ett enkelt "tack för julen".
Fick en ond aning om eventuellt FB/bloggläckage efter att jag blivit "vän" med Moderns väninnas dotter.
Vet inte om det därmed annalkas en storm av tidigare okända mått, eller om mitt brott ska sonas medelst en straffande tystnad/martyrage.
Vet inte ens om det är det, eller bara en återhämtningsfas.
Skit också att jag har så svårt för att paranojja och internalisera hennes fiktiva känslor. Bygger liksom ett försvar för ett anfall som jag inte vet ens om det kommer och isåfall från vilket håll. Så dumt så dumt.
Jag måste lära mig att släppa skulden.
3 kommentarer:
Ingen tröst för dig förstås, men bara så du vet - du är inte ensam om knasiga familjerelationer. Min far har inte hört av sig sedan kvällen före julafton då han ringde uppenbarligen berusad vilket han ljög om. Han skulle varit med på julafton men dök inte upp(tack och lov) och hans barnbarn har alltså varken fått julhälsning eller julklappar än.
Hej och hå.
Min strategi är att totalt minimera kontakten med fadern. Numera påverkar han mig faktiskt inte så mycket mentalt, men det går ju inte att stänga av helt och hållet.
Men du - någon skuld har vi inte, varken du eller jag. Basta.
Ta bort den där väninnedottern, tycker jag. Hon lär inte märka något. Och om hon gör det: so what?
Har gjort. Per igår.
Skicka en kommentar