Kvistfritt kvastskaft

Det syns inte så bra på bilden men det vita där bakom tallen är sjön och det är så vackert när solen lyser.
Alldeles tyst är det. Stilla.

Rök som ringlar ur skorstenarna för många är här varje helg, några bor mer eller mindre permanent.

Det går långsamt framåt för oss.
Lördagskvällen ägnades åt att ta emot 300 kg sängar och soffa från Ikea som sedan monterades i skenet av stearinljus och med vin i små konjakskupor.

Herr C kladdade på kvistlack i taket i barnrummet, målade första strykningen på väggarna och så eldade vi sjukt mycket i spisen.

Lånade en kastrull av grannen för att kunna koka kaffe.

Barnen byggde en snögubbe, åkte rutschkana nerför stora stenen och spelade kort. (Och röjde, lät, tjatade, tjafsade, bråkade, gnällde däremellan.)

Det är lätt att gripas av panik när man står inför allt som måste göras och införskaffas, men att då andas och träna på att det får vara som det är, det kommer ta åratal.

Känslan är så härlig.
Landet.
Landish.
Vår lilla oas från -78.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Fornbo