Verkligen hamnat i en oflytsström idag.
Tyckte jag varit balanserad och fin ett par dar, inte så Mr Hyde som annars, och så plötsligt. Är det sågdamm på hela golvet, och två gnällisar som slänger sig i blöta regniga kläder i det där, och en som ska kissa och en som ska gegga. Och två som inte lyssnar. Mr Hyde ba: "Men för sjutton gubbar! På med pyjamasarna! Nu gör ni fasiken bara som jag SÄGER! NU!!!" och fyra klotrunda som stirrar på mig och sen på varandra och sen viker sig dubbla av bubblande tröttskratt och skrattar mig rakt upp i ansiktet och fortsätter ha kuddkrig och yra damm och fjädrar omkring. Och jag är så trött så trött och bara sätter mig rakt ner i dammet. Med nedstänkt jacka och finnar på hakan. Och får en otäck föraning om hur det kan bli om sisådär tio bast. När det inte går att hota med indragen saga eller efterrätt. Maktlösheten.
1 kommentar:
Bra att du skriver så rakt och ärligt. Läs också Martina Thuns krönika "Blixtförälskelsen uteblev"
Skicka en kommentar