Marathon stängde in mig i en klaustrofobisk mittremsa på Valhallavägen.
Kom ut via underjordisk tunnel och blickade upp mot en molntyngd himmel.
Unga kvinnor med blåfrusna barben och korta klännnigar.
Sverige Sverige Fosterland.
För en gångs skull en lördag utan städtvång eftersom vi fått proffessionell storstädshjälp mitt i renoveringskaoset.
Två bikinis som ska avprovas och passera nålsögat.
Espresso och en liten svartvinbärstryffel.
Sade i högtalarna på arvfurstens matta och senare rockkörkonsert på gamla Frälsis.
Tiotusen steg att gå. I mina egna skor.
2 kommentarer:
Jag sprang troligen förbi dig dårå. Skitjobbigt men mäktigt. :)
Wow!! I'm impressed. Jag fattar liksom inte hur det funkar! Grattis!
Skicka en kommentar