Allt hopp, allt liv i min blåvitbleka lekamen verkar ha ett direkt korrelerat samband med solens instrålning och mängden slaskigt grus på gatorna.
I slutet av hösten tror man att man ska klara det. Ta sig igenom. Det löser sig.
Kan inte vara så farligt. Lite mörker och kyla herregud. Har väl ingen dött av.
Så vips. Är man nere på botten. Som ett skrap ligger man där. Meningslösheten sköljer över en. Ska det vara såhär? Livet? Mörker. Frusenhet i märg och ben. Snuva. Nackspärr. Influensa. Inget ljus i sikte.
Så en dag spricker det upp.
"Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen.
Solen står som ett rakblad på fasaden,
mitt emot mitt öppna fönster
och ingen annan syns till.
Tänk dej, stå i pyjamasen och se
kalla, kalla kristaller smält, smält ner.
För solen lyser utanför
och skuggor målar mönster
och vintern dör."
I slutet av hösten tror man att man ska klara det. Ta sig igenom. Det löser sig.
Kan inte vara så farligt. Lite mörker och kyla herregud. Har väl ingen dött av.
Så vips. Är man nere på botten. Som ett skrap ligger man där. Meningslösheten sköljer över en. Ska det vara såhär? Livet? Mörker. Frusenhet i märg och ben. Snuva. Nackspärr. Influensa. Inget ljus i sikte.
Så en dag spricker det upp.
"Jag vaknar av att en vårvind vänder bladen.
Solen står som ett rakblad på fasaden,
mitt emot mitt öppna fönster
och ingen annan syns till.
Tänk dej, stå i pyjamasen och se
kalla, kalla kristaller smält, smält ner.
För solen lyser utanför
och skuggor målar mönster
och vintern dör."
Och banalt nog är det som att livet återvänder. Det finns hopp om att kunna skratta - och mena det
- igen.
2 kommentarer:
För sjutton! Ta fram din tjusiga kappa! Köp också ett par clarks designer by orla kiely för att matcha och så går du omkring i solen och njut!
För övrigt håller jag med om allt från när du började skriva fram till nu, kanske inte om er bajsmacka men, kvotering och 40årsnoja.. Fast inte riktigt ändå. Jag har börjat älska att fylla år, att bli lite äldre, allt för många omkring mig blir det inte.
Jag har dock lite ångest över karriären, men pedagoger blir liksom inget bättre än förskolechefer och vill en bli det??? Jag har pluggat vidare, men orkar jag ta en master, en lic, doktorera? Nä jag tror inte det, jag orkar knappt leva ibland och nu ska jag liksom orka försöka bli förälder en gång till, det rimmar illa med att orka forska. Men karriär vore trevligt.
Ja ta mej tusan! Det är dax för Kappan!!
Skicka en kommentar