Påsk i Sörmland

En påskpralin!

Logik

Sms-konversation med modern (bakgrunden är att hon inte vill åka upp till oss över påsken eftersom hon mår dåligt just nu):

"Jag kanske kan komma till pingst istället?"

"Det hade du gärna fått göra, men jag kommer vara i USA hela maj på ett amerikanskt ledarskapsprogram."

"Jahaja. Jag noterar hur du prioriterar!"


Man ba VA?!
That's my mum.

Äta upp kakan

Jaha. Då blir det Dubai på måndag!
Och jag tar familjen med mig!
Bästa kombon. Jag jobbar, dom solar. Fast det blir faktiskt två dagars semester för mig också.
Men först påsk på landet som vi längtat efter! Dock utan mormor.

Typisk både-äta-kakan-och-ha-den-kvar-grej.
Fetgilla.

Analoga barn

Plötsligt så händer det. En kort stund av analog sällsamhet.

Saker som pågår

Det här rasslandet. Att det rasslar till. Allt på en gång.

Just nu en eventuell snabbinsatt resa till Abban/Dubban nästa vecka, diskussioner om hur vi ska lösa det i familjen, en halvbror som efter 1,5 år fortfarande inte kommit över bouppteckningen från vår gemensamma far utan nu överklagar denna (med eventuellt bisarra följdverkningar), en mor(mor) som inte längre kan åka tåg utan bara mår dåligt, en älskad fröken som ska sluta pga gravid, en förestående långsepararation (majs treveckors USA-resa) som redan renderar nattliga tårar och fysiskt fastklamrande hos både mor och dotter, en träningsambition, en tårtambition, en kopp kaffe.

Jamen dåså. Och så det här lilla yttepyttiga att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor och känslan av att det redan är försent.

Solen skiner, stora maskiner.

Sakletare

Saker jag letar efter just nu:

Vitt superellips 150x100 till landet begagnat till rätt pris

Vitt skrivbord till ena barnets rum, minst 120 brett, begagnat

Evighetsprojektet lila lampskärmar i rätt storlek som inte står att finna på denna jord

Fina foton som betyder nåt som kan uppförstoras till fotokonst på en vägg i vardagsrummet

En bokhyllelösning

Vita rullgardiner i rätt bredd

Svarta pärlor

En begagnad Palmgrensväska i cognacsfärgat läder och rotting

Att hålla sig undan

Andra gången på kort tid som vi akutordnar barnvakt och det skiter sig.
Alltså omvänt. Förra veckan inställt flyg, denna veckan inställt möte.

Och det där lustiga med att barnen blir så besvikna, att det är ett litet äventyr att ha barnvakt, för med henne får dom äta fryslasange och glass och spela vänd-tia.

Så nu behöver jag hålla mig ur vägen några timmar. Så att barnen får sin barnvakt, barnvakten sin rutin, och jag... nån slagd oönskad egentid (just idag iallafall). Känner mig som en baglady som ska dra runt på stan ikväll, utan mening eller mål.

Vad gör man inte, osv.

Goda människor

Jag minns inte var jag läst det, men jag minns att jag nånstans för länge sen läst en story (skröna) om "De Tolv". Tolv genuint goda människor på jorden. Tolv stycken som är alltigenom genomgoda och som ska (bidra?) på nåt sätt till mänskligheten.

I alla fall. Jag är ju knappast en av dom, men däremot finns det någon i min omedelbara närhet som ofta får mig att minnas denna story. Min dotter.

Jag har faktiskt aldrig stött på en person, liten som stor, som verkar så alltigenom och oförblommerat god. Hennes tankar, hennes sätt att resonera, hennes handlingar, hennes empati. Och det säger jag inte bara som underverkets ömma moder. (Min son tex är ju inte likadan. Han är ett helt vanligt barn, som gör både snälla och mindre snälla saker mot sin omgivning. Tänker mycket utifrån sig själv, som de flesta normala barn.)

Men den här dottern. Jag fattar liksom inte.

Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det är som om det inte finns tillstymmelse till elaka tankar, eller något som skulle kunna skada andra, i hennes lilla kropp.
Avundsvärt.

Stress

Funderade på stress häromdan.
Nån undrade varför jag stressade så, med anledning av ett inlägg på Fejjan om att jag åt frulle i Cannes på fredan, var på landet i Sörmland i lördags och avslutade helgen med finmiddag i stan på söndagen. Stress? Nej.

Att göra mycket saker stressar inte mig.
Att göra för lite saker stressar mig, ibland.
Att inte kunna påverka min situation stressar mig.
Att fylla förti stressar mig som fan.
Att lyssna på långrandiga personer stressar mig multum.
Meningslöshet gör mig stressad. Omständlighet. Klantighet.

 

Känslan av att landa på vatten

Najs i Nice.
Men nu vidare med buss till Antibes och sen tåg till Cannes, en dag försenad. Heja kollektivtrafiken.

Karaktär

Karaktären man måste ha för att resa sin trötta lekamen ur en varm dunig bädd, omslingrad av varma barnben, halv fem på morgonen, för att kliva upp i kallt mörker, klä på sig kostym, tuscha ögonen, dra igen resväskan och bege sig ut till flyget.

Jag kanske har karaktär ändå! Jippi.

Försök till en resa

Försökte resa till Nice (Cannes) idag.
Gick inte så bra. Borde anat det när morgonkärran till Frankfurt fortfarande stod på marken när jag kom till Arlanda vid elvarycket. Men man är ju optimist (haha not so much).

Happ. En smula snökaos över Europa och flygen står still. (Inte som på Island dådå, där dom verkar flyga i alla väder). Jag kom ju relativt lindrigt undan, kunde boka om till imorgon och sen ta expressen hem igen, men stackars satar som skulle med tre anslutande flyg till Sydafrika, eller kom nånannanstans ifrån och får kampera på obestämt framtid på Arlanda. 

Servicegraden hos markpersonalen på SAS är ju inte heller helt... tillfredsställande. Jag har varit med, jag har (oftast) öga för vilken nummerlapp eller hur det informella kösystemet funkar, men jag tror inte de femtio japanerna med munskydd som skulle vidare till Tokyo hade det. Timmar av väntan i en kö med en lucka öppen och fem skitotrevliga markpersonal.

Well, bättre lycka nästa gång, dvs imorgon, fakirflyget via Düsseldorf. Hoppas undvika både snö och strejk... Missar rosévinsmiddagen i Antibes ikväll, men vad är en bal på slottet osv.

Jag fick mig en god Håkan Nesser-roman iallafall.

Efter Island drog herrarna till Åre för en skidhelg med andra herrar.
Damerna gick på Sabis och köpte gotte.

Fredagen spenderades framför Gladiatorerna och Cake Boss, lördagen med ärenden, löpning och bakning.

På tisdag drar jag till Rivièran. Jobb.

Barngnällstolerans noll

Jag är inte särskilt tolerant.
Har jag insett.
När jag studerar andra föräldrar.

Som verkar orka med gnäll, tjat, dåligt uppförande i så mycket högre grad än jag.
Jag klarar inte det. Har liksom en sådan extrem nolltolerans. Ibland så att jag själv undrar om det är normalt.
Jag H-A-T-A-R verkligen all sorts gnäll. Det gör liksom ont i kroppen. (Jag inser att jag låter som en sur gammal gubbe, men det här med att barn ska få stoja och låta och skrika och gnälla. Varför då?)

Så: hur kan man som förälder sitta och titta på när ens unge förstör för alla andra på exempelvis en betald aktivitet? Jag fattar inte. Tror man att man även betalt för att tränaren/läraren ska uppfostra ens barn?
Jag hade skämts, tagit mitt barn i kragen och gått hem. Punkt.

Igår var andra gången som en unge på ena barnets aktivitet störde ut lektionen. Tränaren sa till upprepade gånger. Reagerar man inte som förälder när man hör sitt barns namn tjugo gånger, av någon med irriterad röst?


 

ToR Island

Prestationsångest

Hemkomstsenergi.
Herr C bakar levain, syr gardiner till dotterns klädskåp, tvättar bilen, kör till återvinningen, storhandlar och tvättar all sportlovstvätt.

Själv handlar jag böcker på bokrean, äter sushi med ongarna och mentalpackar inför Island imorgon.

Prestationsångest. Får kanske dammsuga lite i hörnen då...

Från koja till slott

Hejdå fjällen!


Hej takåsarna i stan!