tisdag 19 februari 2013

Käpp i hjul

Min mamma påstod alltid när det hände något jobbigt att hon hade känt det på sig. Och jag blev lika irriterad varje gång, för det är så lätt att efterkonstruera den typen av intuition.

Men de senaste åren känner jag likadant. Det är som om jag kan lukta mig till trubbel. När det inte kommer gå enkelt. Ingen clean cut.

Jag ska inte tråka ut eventuellta läsare, men för att göra en lång histora kort så har naturligtvis mina nya chefer satt sig på tvären gällande det ledarskapsprogram jag blivit utsedd att gå i USA i maj.

Det stinker avundsjuka. Det stinker ovilja att förstå. Och det är väl det som gör mig mest ledsen.

Istället för att hylla, lyfta, ja till och med skryta en smula med att man har en medarbetare som ska vara Sveriges representant i det här prestigefyllda programmet, så trycker man ner, ifrågasätter, förminskar.

Sa jag att mitt mål är att byta jobb under 2013?

1 kommentar:

JsN sa...

Vem har utsett dig? Varifrån kommer förslaget från början? Har du fått några skäl till varför du nu inte får gå en utbildning som du varit lovad?

Och jag instämmer i att det luktar missunnsamhet och/eller överdrivet rättvisetänk