Fredag

Fredag, sovmorgon. Omelette på minuten, knaperstekt bacon, waffles med lönnsirap, danish pastry, croissanter, färskpressad juice, kaffe.
Möte på Ambassaden fram till lunch. Efter lunch gjorde jag och kollega veckans första utbrytning - när de andra satt i seminarium tog vi en bulle till Ginzakvarteren, slängde oss in i fyravåningsleksakspalatset Toy Park och spenderade en och en halv timme med att handla leksaker till våra respektive barn.
Vandrade sedan förbi H&M's nya flaggskeppsbutik med trehundrameterskö utanför, och spanade in geishor. Bulle till hotellet, fem minuter för att lämpa av inköp, mötesplats Champagnebaren för en snabb recap innan åter dags för Ambassaden och den "reception" med svensk mat och mingel som vankades för japanerna och vår delegation efter seminariet. Därefter sushi på rullbandsrestaurang, dessert i skybar och nu in på rummet för att börja packa. Har beställt upp roomservice för frukosten imorgon, flygbussen går 07:30. Jag ger er några bilder. Missa dessutom för hela världen mitt fantastiska framträdande i karaoken i inlägget nedan...

Delar av delegationen på Panasonic - kolla skylten ovanför oss...


Singapore Sling i skybar


Torsdagskvällens sushibesök


H&M's flaggskeppsbutik, checka kön!


Två Geishor på väg till jobbet


Rullbandssushi med tunnfilmssolcellskillarna


Rullbandet med tallrikar

I will survive!

På begäran, helt utan hämningar, här kommer min insats på Lovenet, karaokebaren:

Torsdag

Wakie wakie, klockan ringer alldeles för tidigt för att ett på natten kvällen före ska kännas okej. Tåg till Odaiba, en konstgjord ö made of sopor. Besök på Panasonic Center, först högste chefen, sedan visning av teknisk guide. Panasonic EcoHouse, ett hus för 6,5 mille inklusive alla tekniska system, inklusive fyrtio olika badprogram, egen bränslecell (som energikälla), takträdgård, åtta plasmaskärmar varav en i flaggskeppsstorlek om 103 tum (!), massagetjur (!), mormorsrum (!!), och diverse andra spektakulära tekniska lösningar. Lunch på köpcentrum, all exclusive, sedan besök på Miraikan; Tokyos tekniska och vetenskapliga museum/exhibition. Världens första mänskliga robot (jättesöt) ser ni nedan när han springer, jordens temperaturskiftningar sedan förra sekelskiftet i gigantformat, rymdkapslar och massor mer. Champagne i Champagnebaren, bulle till Ginzadistriktet för exklusiv shopping, middag på genuint sushiställe, öl och whiskey på klassisk källarbar med trubadur och sist men inte minst, reflektion och eftertanke över en Singapore Sling i Skybaren på trettiosjätte, med utsikt över halva Tokyo. G'natt.

Asimo - världens första mänskliga robot

Sjukt imponerande. På Miraikan, det tekniska och vetenskapliga museet i Tokyo: Världens första mänskliga robot - framforskad under trettio års tid. Here you see him running, 6 km/h:

Lovenet

Kvart över tolv, nattetid.
Just hemkommen från kvällens övning; middag med businessman, japansk "bashi bashi" (koka grönsaker, sticky rice, tofu och tunna skivor nötkött i buljong) och,
OCH
ett helt fantastiskt karaoke-spektakel på LOVENET, en karaokesalong med hundra olika temarum för karaoke. Jag är hes efter att ha plockat fram värsta Teknis-rösten (på temat hellre skrål än skönsång) till 'Total Eclipse of the heart", "Last Christmas" och "Caramelldansen". Gubbarna och head of delegation trodde nog inte sina ögon när blondin-Audrey i stilettos började vråla "IT'S THE FINAAAL COUNTDOOOOOWN, badaBAABAA!" för full hals.
Men helt i japansk anda är allt man gör after work hours och under alkoholpåverkan helt som bortglömt nästa dag.

God natt!

Mellanlandning, onsdag 15:47

Tre av oss avvek från resten av gruppen idag för att besöka vår motsvarighet i Japan, NEDO samt motsvarigheten till SIDA's avdelning för miljö- och energiprojekt. Visitkortsceremonier, grönt te, "åååå" och "aaaa", presentutdelning (slipsar och dalahästar). Blev klara tidigare och fick som en skänk från ovan nu nästan två timmar fritt innan det är dags för middag med svensk affärsman i Japan, japansk middag (koka kål i buljong) och vidare till karaoke på speciellt ställe i temarum.

Schemat dessa dagar är så späckat att man knappt hinner kissa. Men det är fantastiskt. Det här kommer gå till historien som en av de bästa jobbresorna ever. Tokyo är så coolt. Allt är så välordnat, ambassaden har (på vår beställning) gjort ett helt otroligt program.

Nu ska jag slippa ur knytblusen och ta på frottéknickers, krypa ner i min King Size, lyssna på Carla Bruni och blunda. En kvart eller en timme. Jetlagen sitter som en konstant betonghatt i huvudet, slår till när man minst anar. Det bästa är egentligen att hålla ett högt tempo hela tiden.

Jag återkommer med bildbevis från kvällens begivenheter, kanske nån bild på Benen också...

Tisdag

Engelsk Nytol, somna sött, vakna av väckarklockan halv sju. Frukost tio i åtta, utcheckning två minuter i åtta, bussavgång fem över. Lilla bouclédräkten på. Besök på Sharps fabrik utanför Nagoya. LCD-teknik i gigantformat, största platt-TV'n i produktion 105 tum. Fjärrstyrd guide som inte kunde svara på några frågor utanför den hårt censurerade mallen. Sedan en avstickare, jag och kollegan Chris med guide, tåg ut på landsbygden, taxi ännu längre ut. Pang, dök det upp ett landat rymdskepp och vårt besök på CTI (Climate Technology Initiative) var på riktigt. Inga rymdgubbar utan fyra japaner i chefsposition och en sekreterare. Först artighetsritual med grönt te i mottagningsrummet, sedan ömsesidiga presentationer och presentutdelning. Expresståg till Tokyo. Wow. WOW. Vilken. Stad. Incheck på ANA Intercontinental. Gigantiskt skyscraperhotell i ambassadkvarteren Roppongi. Mitt rum har en fantastiskt utsikt från artonde våningen. Minibaren är to die for. Det finns flera restauranger och barer på flera olika plan. Jag och kollegan svidade om på tio minuter och hoppade djärvt på tunnelbanan och tog os till "kameradistrikten". Att shoppa i Tokyo är en vetenskap - alla kategorier av prylar har egna distrikt. I kameradistrikten finns sålunda enbart affär efter affär me kameror. Shoppade enligt makens önskemål, objektiv och minnekort, samt en liten kompaktis för vardagsbruk. Avslutade med en New York och Bellini i vår egen skybar på 36:e våningen. Nu är klockan tio över ett på natten och jag säger over and out för idag. Imorgon serious visit på ministeriet.


Besöket på ICETT, CTI


Dagens bentolåda på tåget


Jag äter lunch på tåget med sovande japan


En fullpackad T-bana i rusning, kollegan Chris i hörnet.


Lite av dagens shopping (objektiv, minneskort, batteri, kompaktis)


Champagnedrink i skybaren

A room with a view

A room with a view

Kaffepaus - välj rätt

Kaffepaus - välj rätt

Måndag

Sov som en sten på ömma moderns medskickade sömnpiller (förmodligen receptbelagt skånskt knark), åt en slags internationell frukost så gott efterliknad västvärldens som japanerna förmår, greppade sedan det lilla gratisparaflaxet och gav mig ut tillsammans med gruppen för tågfärd till Osaka och besök hos en business incubator. Lunch på traditionellt golvsittande japanskt hak, bentolåda. Tåg tillbaka, tunnelbana till Kyocera, ett intressant och fascinerande företag som tillverkar allt från solceller till olika saker i keramiska material samt artificiella ädelstenar. Wrap-up meeting på hotellet, ombyte från lilla svarta dräkten till jeans och sneakers och rusa ut på stan. Middag på japansk grillresto, öl och bläckfisk. Avslutade med en single malt och chokladkaka i hotellbaren "The Library". Servitrisen frågade om jag ville ha vatten till whiskyn. 'Hai, domo', svarade jag och fick ett dricksglas till brädden fyllt med vatten och is, samt smaksatt med tre centiliter dyrbar single malt. Intressant. Nu blogg och godnatt, imorgon ska vi vara utcheckade och klara 08.00 sharp för att åka till... just det, Sharp. Och vidare till Tokyo.



Jag och Elin (teknisk attaché på Ambassaden) skyndar över gatan.



Lunchens fina bentolåda.



Jag mumsar grillad bläckfisk med sugkopparna kvar.

Bläckfisk och öl

Bläckfisk och öl

Lost i tunnelbanan

Lost i tunnelbanan

Söndagsspektakel

Teceremonin var kul - visp av grönt pulver i fesljummet vatten, vrid medurs tre nittiogradsvarv, torka av tummen med speciell duk, ät två söta oblat, drick ur ditt nässelsoppsliknande te i exakt tre och en halv klunk, sörpla högljutt vid sista halvklunken. Klart.

Taxi med hjärttaxi eller klövertaxi* till liten gatan by the river. Traditionell sjurätters japansk middag, sittade i lotusställning på golv. Råa ål-ägg på sojabönspudding och makrillslem hörde till de mer oaptitliga rätterna, sashimi på klarröd tonfisk och äkta yakiniku till de mer kulinariska. Fri öl och vin och saké i exakt en och en halv timme. Vit persikokaka och grönt te som avslutning.

Alla är mer eller mindre helt jetlaggade och yra.
Själv hoppas jag på en god natts sömn, on the lady floor...


*(Klövertaxi är taxibilar med en grön klöversymbol på taket. Av tiotusen taxibilar är endast fyra stycken "fyrklövrar", övriga är treklövrar. Några i vårt sällskap åkte med en fyrklöver vilket betyder extra tur och lycka. Jag väljer att tolka det som ett gott omen.)

Lost in translation

Jo, jag fick en karta. Över stan.
Lost in translation?

Framme!

Fyra ordentliga panikattacker och många gråtiga pussar och kramar senare,
befinner jag mig alltså tillslut i Kyoto, Japan.
Jag börjar fortfarande böla om jag tänker på familjen.
Har varit på resande fot sedan kl 11 lördags morse, här klockan nu 15.05 lokal tid.
Jag har sovit fläckvis, på flyg, på två olika tåg. Min kropp och min hjärna är slut efter all adrenalin kroppen pumpat runt, all anspänning. Just nu känns det ok.
Jag blev så lättad när det bara funkade direkt att koppla upp datorn!
Har just checkat in på Hotel Monterey, jag bor på "Ladies Floor", tolfte våningen. Förstaklasshotell. Det känns skönt.
Kvart över fyra ska vi samlas och gå på japansk traditionell teceremoni.

Tågskylt i Tokyo, shinkansen mot Kyoto

Lunchlåda på tåget

Mitt rum på Hotel Monterey

Hårfärg: helt okej!

Hårfärg: helt okej!

Fredagsnojj

Ka-ka-ka-ka.
Adapter. Jordad. För datorn.
Näsdroppar! Måste. På flyget.
Växla till yen. Maken fixar. Så jag slipper det på Arlanda.
Ladda ner musik till Ipoden. Och bilder på barnen.
Hämta upp stora resväskan. Så sällan jag använder den nuförtiden.
Maila, jobba lite mellan varven.
Hm.
Lunch med en av mina äldsta och bästa vänner. Skönt. Tryggt.
Myskväll med familjen hoppas jag.

Idag är det torsdag

Och på torsdagar får man dricka Vodka Gimlet om man är ensam hemma och barnen somnat och det är Idol 2008 på TV och man behöver något lätt ångestdämpande.

Sådetså.

Skilda världar 4

Varför kommer jag hem med två slinkiga trasor från Zara för 249:-, (desperat inför resanköp)varav den ena är felsydd och måste bytas, medan maken kommer hem med värsta glassiga hänggarderoben i glossig bag innehållande två splajdans FilippaK-kostymer av senaste snitt? Dom bara råkade ha tioårsjubileum på herr och vips tjugo procent på allt i tre dagar.

När det var JAG som behövde en silvergrå dräkt. Och Tigervarianten jag spanat in kostar mer än jag kan försvara. Bara kavajen går loss på över tre lakan. Och så måste man ha braxor och kjol. Nästan sex loppalubas totalt. Nä, jag tror inte det va.

Jag tror att jag istället går och köper mig en jävla polyesterklänning i fel färg på Zara, för 249:-, det är vad jag tror. Yippieyey!

Kaffe ute i Gamla Stan

Kaffe ute i Gamla Stan

Kanariefågel

Jag är en smula dumsnål. Mot mig själv. Tänker att om man är lite svagsynt och inte tittar så noga så gör det inget om det inte är perfekt. Vem bryr sig liksom.

Med långa men upprepade mellanrum får jag nämligen för mig att färga håret.
Och dryga tusenlappen på salong, plus den ofta långa väntetiden, gör att jag oftast gör det själv.
Med varierande resultat. Mina vänner kan vittna om diverse käcka kulörer, och en kille frågade en gång på engelska om jag kom från Polen. (Förstod aldrig vad han menade med det...)

På Åhléns idag vid köp av reseförpackningar av diverse necessiteter inför resa, slank det även ner en förpackning L'Oréal Silverblonde. Vid kassan frågar den tuggummituggande sönderblonderade lilla slinkan om jag var "säker på färgen". JA, sade jag surt.

Nu ligger den där.
Förpackningen med medlet som utlovar silverglans till mitt råttfärgade höstsvenska svall.
Mot allt bättre vetande och egen erfarenhet vet jag att jag strax kommer att placera denna giftga gegga i hårbotten och svidande genomlida en transformation till kanariefågel.

Vi syns i trädtopparna!

Onsdagsgymnastik

Knut går på gymnastik på onsdagarna.
Fyra gymnaster tar sig an barngrupperna om tio barn, och det är fantastiskt att se.
Varje gång börjar dom med en samling, upprop och sång.
Sedan gör dom en redskapsbana på ett särskilt tema: djungel, trollskog, havet osv.
Och så får barnen vara djur, trollungar eller fiskar som ska ta sig igenom banan.
Det är balansgång på ribba, kullerbyttor, klätterövningar och rätt avancerade hopp på sviktbräda.

Knut fullkomligt älskar gymnastiken.
Det är så himla roligt att se hans påtagliga entusiasm, och smygspana genom dörrpringan på när min unge balanserar koncentrerat med pannan i veck, väntar på sin tur och gör storslagna kullerbyttor.

Det bästa av allt är att gympan ligger i skolbyggnaden precis brevid dagis.
Lagom avstånd för en efterdagisaktivitet.

Små stunder av sällhet

Solen skiner, jag kör ett inre mantra.
Har diskat av tio saker av min nedklottrade ToDo-lista.
Imorgon ska jag in på snabbt avstämningsmöte, sedan ta långlunch i solen med finaste mannen.
En bättre coach kan jag inte få. Lugn, positiv, glad och trygg. Och snygg.

"Jag är glad, lugn och känner mig trygg."

Gungfly

Min man föreslog att han och barnen skjutsar mig till Arlanda på lördag. Så kan dom vinka av mig och sedan ta en fika och titta på alla flygplan som landar och lyfter.
Jag nickar men får frossa och ont i magen.

Jag vet helt enkelt inte om jag klarar det.

Nu börjar ångesten komma krypande. Fingrarna domnar och overklighetskänslan gör att marken under mig gungar en smula. Jag har varit här förut. I det svarta hålet.

Min skräck för att den fantastiska Japanresa som jag planerat för ett drygt halvår
istället ska bli ett helvete av ångest.
För att jag periodvis lider av dessa maghisnande panikångestluftgropar. För att om jag hamnar där finns det ingenting som hjälper.

Färdigopererad!

Färdigopererad!

Inte skära, bara rispa...

Imorgon bitti, tio över åtta, ska jag underkasta mig en liten operation.
Två födelsemärken på magen ska väck, ett ska skäras bort och det andra ska stansas.
Min noja för leverfläckar ett direkt arv från min mor, i kombo med att min far haft hudcancer.

Sen ska jag på avdelningsmöte. Hoppas det inte blöder genom blusen.

En liiiiten stund bara

Sjuttio illröda email och sju att-åtgärda-meddelanden på mobilsvar.
En hel mind-map med ToDo's.
Och ändå kan jag inget annat just i denna stund än att tänka på min fina familj, blogga lite, och oroa mig inför min nästa resa på lördag. Ångest, ångest över ångesten itself.

Vårt andra hem

Heta nätter var korrekt. Vi har haft en kanonsemester, ingen ville åka hem. Carla ville stanna hos "Nesson!", Knut var i extas, värmeälskare som han är. Och föräldrarna upplevde för första gången ever hur det är att vara fyra närvarande vuxna på två barn. Lyx. Fullkomligt ljuvligt.

Staden Alzira en halvtimma från Valencia, med en vacker medeltida stadskärna, massor av butiker och restauranger och med strand och storstad inom räckhåll. Två sovrum och ett badrum fick vi disponera, och farfar Nelson lagade sina paradrätter varje dag. Knut fick gå med och handla pan hos bagaren, blev tillstoppad färska kringlor och godis. Överlycklig. Carla släppte inte farfars hand på i princip hela tiden.

Vi drack kall öl på balkongen, strosade runt i ett siestastängt Alzira, åkte till Valencia och åt paella och tittade på överdådig arkitektur, spanade in finfina kläder, njöt av värmen.
Åkte till stranden, åt glass, badade i ett ljummet Medelhav, kollade in alla ur-äpplen.

Jag kan förstå att det är lätt(are) att leva i ett sådant klimat.
Och det känns som en ljusglimt i vårt annars ganska ensamma släktmörker att vi fått ett "andra hem" att åka tillbaka till när andan och lusten faller på. Avkoppling och avlastning i ordens rätta bemärkelse.

Hemma!

Hemma!

Sista doppet. Caramba!!!