Farbror Frej och Ganglionet

Nä, men doktor Fröjdh.
I Fred Perry-sneakers och snett leende i mungipan.
Också bitr överläkare på ortopeden där min remiss hamnat efter lite kringvalsning.
Ett ganglion var det visst.
En slags vätskefylld blåsa med bindvänad runt.

Ocheh, ingenting som man behöver göra nåt åt om man inte har ont av det.
Men har man det så gör man ett litet snipp snipp under lokalbedövning och plockar ut den lille rackaren.

Hej! sa doktor Fröjdh.
Och du vet var jag finns om du nångång vill plocka bort den!

Jahapp. Men jag fick i allafall frikort fram till juli.

Slem, Host, Nys och Ett huvud stort som en medicinboll

Fy satan vad jag mår kass.
En skolbacillsförkylning fick mig fullständigt på fall i fredags kväll.
Ett huvud som håller på att explodera, ett dövt öra med vätska bakom, en svullen kliande och värkande hals, en rinnande näsa, en igenkorkad näsa, en röd näsa. Röda ögon, en hjärna som bara susar inuti en svullen jätteskalle.
Ett kroknat och illamående kroppshölje.
Otroligt hur ynklig man kan bli från en dag till en annan.
Vill helst bara dra täcket över mig och dö. Typ.

Tusenmilaservice

Meneh nu vet jag inte riktigt.
Ringde förutseende tidigt i år för att boka tid för min årliga cellprovtagning hos gyn.
Min polska, barska, högröstande kvinnliga gyn som har nästan samma namn som en berömd efterrätt.

Bara det att hon har slutat sen sist.
Så jag fick en ny.
Jan-Åke.

Stabilt?

Det kommer skit etterpå

Jag klarade mig i Indien, jag klarade mig på flyget, men nu sitter jag här, i hemmets lugna vrå, och vrider mig i magkramper.
Bara nån indisk baselusk som följde med i resväskan hem?
Indisk parasit?
Just nu är jag hur som helst inte så trevlig att ha att göra med.

Fat Camp 09

Och nu blir det nitton (19) vita dygn innan The Departure.

Känner mig en smula alkoförgiftad efter jullovets glögg, snapsar, julöl, GTs, single malts, champagne och rödtjut. Och två'ån'halv pannor tyngre.

Måste detoxa lite inför årets fat camp.

Frikort

Kan lugna alla oroliga läsare med att inga cellförändringar fanns att finna i den hud som eliminerades från min lilla mage för ett antal veckor sedan. Piiu.

Så var man iallafall två märken, varav ett lite läskigt, fattigare. Och ny koll nästa år.

Idag fick jag frikort!

Inte skära, bara rispa...

Imorgon bitti, tio över åtta, ska jag underkasta mig en liten operation.
Två födelsemärken på magen ska väck, ett ska skäras bort och det andra ska stansas.
Min noja för leverfläckar ett direkt arv från min mor, i kombo med att min far haft hudcancer.

Sen ska jag på avdelningsmöte. Hoppas det inte blöder genom blusen.

Facit

Två födelsemärken ska bort, ett skäras, ett stansas bort. Om två veckor.
Rumpnissen var ofarlig, nån slags fi...brom. Med skaft.
Utslagen ska utredas vid nästa tillfälle, lovad akuttid vid behov.
Salvor och medikamenter för de andra.
Och snällaste doktorn skrev ut små vita piller så att jag, om jag vill, kan sova gott på flygplanet.
En timme tog det. Aldrig har jag varit hos doktorn så länge och fokuserat på mej.

The Läkarbesök

Idag är det dax för Läkarbesöket. Jag har förberett mig och valt anständiga underbrallor, mentalt visionerat om situationen samt skrivit upp allt jag vill ha sagt på liten lapp. Det är mina femton minuter of fame hos Dr Maria, och jag har hunnit samla på mig en del.

Trumhinnekontroll, röda fjällande utslag, nån slags vuxenakne, olämpligt placerade födelsemärken, och en massa ångest.

Jag går väldigt sällan till läkaren, förutom med barnen, och de få gånger det gäller mig själv känner jag mig som en "bluff". Nä men sååå ont har jag inte tänker jag, och pang så spricker trumhinnan och hoppsan det skulle visst behandlas med antibiotika. Äsch, det är bara nåt jag ätit men ojsan hoppsan, det var visst en ovanlig parasit som bosatt sig i min mage. Jag är så himla rädd för att nån ska tro att jag är hypokondrisk. Varför vet jag inte. Och jag tror själv aldrig att det är nån större fara. Ofta är det maken som tvingar iväg mig.

En sorts lycka

Jag har ju sett några av dom förut.
Framförallt har jag läst dom,
läst insiktsfulla, självrannsakande, intressanta och kissa-på-sig-roliga inlägg från dom.

Och att träffa många av dom samtidigt i verkligheten!
Coola, roliga, intelligenta, vackra.
En sorts hemkänsla.
En sorts lycka.

Feministerna.
Så mytomspunna att det bedarras.

Jag är en av dom.

BMI

Det är många som vill återfå sin forna form efter graviditeter och annat.
Det vill ju jag också.
Men mitt problem är att det inte går.

Jag väger nämligen exakt lika mycket som jag gjorde innan min första graviditet.
Problemet är att kilona omfördelats på ett inte helt fördelaktigt sätt.
Garderoben passar i stora delar inte längre.

Att flytta fettdepåer från ett ställe till ett annat skulle i mitt fall vara den enda,
och optimala lösningen, men hur gör man det utan att göra våld på sig?

Alltså struntar jag i det. Och går hämningslöst loss i en orgie av praliner istället.

Sjuk

Idag är det synd om mig.
Jättesynd.
Jag är hemma och är sjuk.
Har inte inträffat på tre år.

Och ni ska veta det, att när en kvinna är
förkyld och sjuk är det värre än allt annat.

:-D

Hos tandläkare Koch

Det känns så tryggt och sjuttiotaligt att ha
en gigantisk röd jättetandborste i väntrummet.

Men så är hon också mysig, min tandläkare fru Koch.

Dagens behandling var preventiv, mot avgnisslade tänder.
Jag gnisslar framtänder och 'balanserar jätteduktigt med tungan'
vilket kan göra att jag får blockeringar i käken och huvudvärk.

Och jag som trodde det berodde på mina spännande resor
samt de middagar vi har hemma som resulterar i skådeplatser
mest liknande dem efter brutala rånmord.