Jag tog till mig flera av era goda råd.
Nu postade jag just en markering, och ett förslag, till min mor. Vi firar jul i Stockholm. Hon är välkommen hit ett par dagar, och jag åker gärna med ner till Skåne med barnen i mellandagarna för att hälsa på pappa.
Jag vet ju att det kommer bli ramaskri. Hon kan ju inte lämna pappa! Hon är inte psykiskt stark nog att åka nånstans! Hon går ju redan på knäna! Hur kan jag vara så naiv?! Så hjärtlös?! Så iskall?!
Jag försöker förutse och ligga två steg före så att jag är förberedd och kan höja garden när samvetsanfallet börjar. Så att jag inte faller igenom, rätt ner i dotterskuldsavgrunden.
8 kommentarer:
Bra gjort, du är förberedd. Visst har du en bror. Vad gör han på jul? Kanske ska han ner?
Jag undrar också om det finns några syskon som dela detta.
Nix. Inga syskon.
Om man inte räknar en betydligt äldre halvbror (pappas son) som inte umgåtts med familjen på 30 år.
Ergo: Nej, ingen som kan dela detta. :(
Jag håller på dig och sänder lite styrka!
Stå på dig.
Du gör det här för dina barn, din familj och för din julefrid.
Jag förstår att det är fruktansvärt tungt!
Kram Ting
Usch Jennie.
Kag tycker verkligen att det är hemskt.
Och vilken jävla ångest.
Det finns ingen chans, ja, en chans till att din mamma läder din blogg?
Bra!
Det är ett smart drag, att ligga före en smula.
Fru kaos: Nej. Hon har ingen dator och även om hon skulle ha tillgång till nån så kan hon inte surfa. Inte nån av hennes två väninnor heller... Så chansen är minimal att hon läser min blogg. Snarare zero.
Jennie, vill bara säga att jag tycker du är oerhört stark och en fantastiskt omtänksam dotter. Jag känner med dig!
Skicka en kommentar