Jag längtar till värmen.
Det är axlarna. Axlarna som dragits längre och längre upp mot hakan för att kroppen inte ska frysa. Vantarna som ska lirkas på pyttesmå fingrar, lillfingerhål som inte existerar, overallshällor som ständigt går sönder, stövlar som blir blöta och kalla inuti.
"I Thailand mamma, där är det aldrig kallt!"
"Jag vill åka dit. NU!", säger sonen som liksom sin mor har väldigt svårt för det kalla, det fuktiga, det mörka.
Vi bläddrar i albumen från våra tidigare resor; ändlösa veckor - månader! - i värmen, med barnen, hela familjen, utan krav och måsten. Bara flyta med. Glada föräldrar och glada barn. Det har varit så värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar