Jag. Får. Inte. Luft.
Och med tanke på nya anonyma läsare så har jag ingen lust att blotta min sorg idag.
Det kom ett brev (till). Och det var ingen rolig läsning. Så jobbig att maken fick stänga ner och komma hem och hålla om en skakgråtande fru. Vi är alla, på båda sidor, dödligt sårade och nere för räkning. Jag vet inte hur länge det här ska hålla eller vad jag ska göra härnäst. Jag behöver luft. Ljus. Och värme.
15 kommentarer:
Många tafatta kramar från mig!
Kramar i massor....
Åh, gumman...
Dumma, dumma skuldbeläggande!!
(För det är väl det som det åter handlar om...)
Din lilla familj ÄR viktigast!
Tur att du har dem.
Särskilt maken som kan vara styrkan när du bryter.
Kramas.
Ta hand om er.
KRAM
Tack
Åh Tjocka...
KRAM!
Usch.
Hälsa familjen!
Kram C
Asj, og usj. Ikke godt. Det finnes ikke værre, i juletider. Hold om mannen og de to små. Varme julehilsener fra Trøndelag.
Inte igen?
Håll fast i greven.
Pussa barnen.
Kram
Du har min empati.
Jag säger såhär, utan att vara vidare insatt alls, att du måste tänka på dig själv och din familj. Du kan inte ta på dig skuld över var någon annan tycker och tänker, oavsett vem det är.
Här hos oss är det radiotystnad sedan några dagar tillbaka, då maken kastade ut sin mor för andra gången. Han viker sig inte, och passar det inte henne att rätta sig efter hur vi vill ha det i vår familj så får det vara. God Jul och sayonara bara. Jag tänker inte ha dåligt samvete för det.
Jag skickar ett gäng kramar, jag med! Jag kan bara hålla med tidigare talare, att det är din lilla familj som kommer i första hand.
När det gäller de anonyma kommentarerna som du har fått; Jag förstår inte hur man kan slänga ur sig skit till höger och vänster men jag antar att vissa sorgliga personer går igång på sådant. Du ska veta att på en småsint, liten, anonym person finns ett helt gäng andra som tycker du är en bra person och världens bästa mamma till dina barn.
Kram!!!!
Stora kramar till dig.
Jag tycker du är fantastisk, så de' så!
Ta hand om dig...
Hej! Är en ganska ny läsare av din blogg. Har hittat hit från annas kaos för ganska länge sedan men har inte börjat följa den förrn nu.
Jag lever med en liknande relation till min mor. Det kan verkligen vara jobbigt, speciellt när man börjar tänka på allt som hänt och hur besviken och sårad man känner sig. Försöker alltid intala mig själv att det är hennes depression eller vad det nu är som talar och inte hon. Skönt att du verkar ha en underbar liten familj där hemma. Kramar!
Hej Alice! Välkommen hit!
Ja, det är enormt svårt att ha en trasig relation till sin mor. Usch.
:-(
Det är Din lilla familj som gäller. Ni ska må bra!!
(Säger jag som gått 12 år i terapi för att tänka så. Utan vidare framgång)
KRAM från Östgötaslätten!
:-(
Julen som är menad att sprida glädje och lugn.
Har följt dig länge även om jag sällan (aldrig?) kommenterat förr.
Önskar att allt vore annolunda för er.
Kram
Skicka en kommentar