Det är extremt lyxigt egentligen att jobba och därmed välja och vraka på vilken restaurang man vill inmundiga sin lunch.
"Idag är jag sugen på japanskt, indiskt, fisk, lyxkäk, utsikt, cosy...", och så vips sitter man och blir serverad en schysst dagens på Gondolen, samtalar och äter nybakat bröd med färskost och stilla blickar ut över vattnet. Till exempel.
Jag glömmer bort att njuta av den lyxen ibland.
Men det slår mig plötsligt och kraftigt som ett slag med yxa i bakhuvudet när jag sedan tillbringar den påvra fiskbull- och rismiddagen i sällskap med två uber-gnälliga barn som spiller och kladdar och skriker och bara tjatar om glass till efterrätt och ritar bajskorvar med hjälp av uthälld citronsås och har sig.
9 kommentarer:
Men bajskorvar av citronsås är en annan sorts lyx! :-)
Stackars dina barn ...
Du verkar vara en rätt ego brud.
Och stackars dig som inte har ngt bättre för dig än att skriva anonyma taskigheter! :-[
Håller med, till viss del.
Lyxen att jobba och välja=underbart!
Problemet är att när man bor i en liten stad, kan man nästan bara välja vilken sorts kebab man vill ha till lunch :-) Det är tydligen den sortens mat som gäller här.
Jo, maken och jag funderar på att dra oss mot storstan :-)
Varför är man Anonym och skriver på en okänd persons blogg..?? Så jävla fascinerande.
For yor information så föredrar tyvärr mina barn fiskbullar framför sushi.
Jag menade inte att det var synd om dem för att de fick fiskbullar till middag utan det var synd om dem eftersom du verkade så arg
Arg? Var då? Var har jag skrivit att jag är arg? Och vad vet du om nånting alls, egentligen? Stick.
Det är så satans tråkigt att jag ska behöva spärra bloggen med jämna mellanrum bara för att det dyker upp anonyma sorgliga människor som du.
Anonym, varför är det synd om barnen??????
Skicka en kommentar