Imorgon lunch flyger jag och dottern söderut, till mina rötters Skåne. Tar in på Savoy.
Det kunde varit ett mysigt äventyr, det kunde varit med glädje, men nu är det med tusen ångestfjärilar i magen, och en bestående ovisshet.
Modern svarade som bekant på mitt sms om träff att hon känner sig "totalt förkrossad". Således är ännu ingen träff inbokad. Och som vanligt kan jag inte bara strunta i det, låta henne stå sitt kast. Det är ju så tragiskt alltihop.
Pappa besöker vi på måndag förmiddag. Jag kollade upp busslinje och avstånd idag, jag köpte en fin bok i julklapp. Jag saknar honom. Jag vet inte hur jag kommer klara att se honom, sittande som en åldring i sin stol på Segevångsgården, men mötet känns åtminstone fyllt av kärlek.
Jag kommer inte plocka med datorn, möjligen mobilbloggar jag nån bild från Malmö, så jag ber den som vill att hålla en liten tumme för mig under de kommande två dygnen.
8 kommentarer:
Jag håller båda tummarna. De är ganska stora dessutom.
Kram
Jag håller mina tummar för dig!
Kram Ting
Jag håller mina båda tummar.
Det kan ibland vara svårt att separera sina föräldrar från varandra. Det märkte jag när min pappa dog.
Men det är ytterst viktigt att göra det. Och det verkar som att du gör det.
Låt inte dina eventuella schismer med din mamma påverka din relation eller ditt farväl till din pappa.
Jag säger absolut inte detta för att skriva dig på näsan - utan det är mer en tanke utifrån egen erfarenhet.
Stor kram från söderort.
Åh – så klart.
Alla tummar jag har.
Hårt, hårt.
Alla tummar och tankar för dig imorgon!
Det gör vi alla! Lycka till låter fånigt här, men du fattar vad jag menar...
I will. Kram.
Håller tummarna hårt.
Skicka en kommentar