tisdag 4 juni 2013

Humörsvängningar

Jag är lika labil som vädret.
Ena stunden sol i sinne allt-är-möjligt-stämning, för att nästa stund rasa ner i en deppig ska-det-va-såhär-känsla.

Jobbet är det som tynger mig mest. Och alla konstiga människor. (Haha, here we go again, det måste vara modersarvet).
Jag blir liksom så digital. När jag inte längre tycker det är kul och inspirerande blir jag inte bara neutral utan helt galet bitter, cynisk och anti. Talar högljutt om för folk vad jag tycker. Dissar meningslösa hierakier. Tycker folk är fåniga. Små. Töntiga. Tomtar.
Ja ni hör ju.

Och så försvann sommaren också. Medelhavsvärme och rosévin byttes skoningslöst ut mot mineralvatten och femton kallfuktiga grader.

Och så besvikelsen över mig själv. Störst av alla. Att jag inte sprungit på en månad. Att jag inte. Kommer. Mig. Föööör!
Och en massa annat som jag bara själv kan lastas för.

Nä. Kanske ett litet ras nedåt till på den så att man sen kan "fall to rise again".

5 kommentarer:

Malinka sa...

Av allt detta är ju löpningen det enklaste att åtgärda. TA. PÅ. DIG. SKORNA!

Seså!

Spark i baken!

Anonym sa...

Lite bakfylla av USA-resan?
JsN

Jag sa...

Ja, det är en släng av post-rese-depp... Men också en slags kulmen. Tror jag. Behöver nya utmaningar.

Jag sa...

I did! Thanks to you. Tänk vad en virtuell spark i baken kan vara effektiv! TACK!

Fina sa...

Gud - jag är precis likadan. Blir bitter och dissar allt och alla. Rätt rejält. Hua.